Varnande exempel

10 (A) Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.[a] Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.[b] (B) Alla åt de samma andliga mat[c], och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem[d], och den klippan var Kristus.

(C) Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. (D) Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.[e] Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen[f]. (E) Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. 10 Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.[g] 11 (F) Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

12 (G) Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse[h] har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

Nattvarden och offermåltiderna

14 (H) Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 (I) Välsignelsens bägare[i] som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 (J) Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 18 (K) Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?

19 (L) Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? 20 (M) Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. 21 (N) Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.[j] Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 (O) Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

Samvetets frihet

23 (P) Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 (Q) Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, 26 för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.[k]

27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. 28 (R) Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.

29 (S) Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? 30 (T) Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?

31 (U) Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 (V) Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 (W) Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.

Footnotes

  1. 10:1 molnskyn … havet   Efter uttåget ur Egypten leddes Israels folk av Guds närvaro i form av en molnsky till Röda havet (2 Mos 13:21f).
  2. 10:2 döpta … till gemenskap med Mose   Mose framställs här som en förebild till Kristus.
  3. 10:3 samma andliga mat   Mannat från Gud (se 2 Mos 16:24f, Joh 6:31).
  4. 10:4 en andlig klippa som följde dem   Eftersom vattnet ur klippan nämns på två ställen under ökenvandringen (2 Mos 17:6, 4 Mos 20:8f) uttrycktes det i en rabbinsk tradition som att klippan följde folket.
  5. 10:7 roa sig   med dans kring guldkalven (2 Mos 32:6, 18f).
  6. 10:8 på en enda dag föll tjugotretusen   Tretusen dödades med svärd (2 Mos 32:27f), de övriga av Herrens straffdom (2 Mos 32:35).
  7. 10:10 fördärvaren   Ängeln som utförde Guds straffdomar (4 Mos 16, jfr 2 Mos 12:23, 2 Sam 24:16).
  8. 10:13 frestelse   Annan översättning: "prövning" (jfr "påfrestning"). Varje frestelse är en prövning, och varje prövning är en frestelse att överge Gud.
  9. 10:16 välsignelsens bägare   Den bägare över vilken judarna uttalade välsignelsen eller lovprisningen till Gud efter måltiden (jfr 11:25). Här syftar det på nattvardsbägaren.
  10. 10:21 onda andars bägare   Dryckesoffer till hedniska gudar var ett vanligt inslag vid måltider i den antika grekiska världen.
  11. 10:26 Ps 24:1.

Varning för avgudadyrkan

10 Syskon, jag vill att ni ska veta att våra förfäder alla var under ett moln, och alla gick genom havet. Alla blev döpta till Mose i molnet och havet. Alla åt av samma andliga mat, och alla drack av samma andliga dryck – de drack ur en andlig klippa som följde dem. Och den klippan var Kristus.[a] Men Gud var missnöjd med de flesta av dem, och därför lät han dem dö i öknen.

Allt detta är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, så som de blev lockade av det. Delta inte i avgudadyrkan så som många av dem gjorde. Det står ju skrivet: ”Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan reste de sig för att roa sig.”[b] Vi får inte heller ägna oss åt sexuell omoral som många av dem gjorde, vilket ledde till att 23 000 personer dödades på en enda dag.[c] Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.[d] 10 Knota inte heller, som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av fördärvaren.[e]

11 Allt det som hände med dem är exempel som skrevs ner för att hjälpa oss som har tidsåldrarnas slut nära inpå oss. 12 Den som tror sig stå stadigt bör se till att han inte faller. 13 Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.

14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner. 15 Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp? 17 Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd. 18 Se på israeliterna: När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte del av altaret?

19 Vad vill jag nu säga med detta? Att det som offras till avgudar är något? Eller att avgudarna är något? 20 Nej, vad hedningarna offrar är offer till onda andar, inte till Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med onda andar. 21 Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur onda andars bägare. Ni kan inte äta vid Herrens bord och vid onda andars. 22 Eller vågar vi utmana Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?

Låt inte din frihet gå ut över andra

23 ”Allt är tillåtet”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet”, men allt är inte konstruktivt.[f] 24 Därför ska ingen enbart söka sitt eget bästa, utan det som är bäst för andra.

25 Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna, utan att ha tveksamheter för samvetets skull. 26 ”Jorden tillhör Herren och allt som finns där.”[g] 27 Blir ni hembjudna till någon som inte tror och ni vill gå dit, så kan ni äta allt som ställs fram åt er utan att undra över det för samvetets skull. 28 Men om någon säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta, av hänsyn till den som sa det, och för samvetets skull. 29 Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete? 30 Om jag äter min mat med tacksamhet, så kan väl ingen klandra mig för det som jag tackar Gud för?

31 Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker. 32 Var inte till anstöt, vare sig för judar, greker eller för Guds församling. 33 Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag söker inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra så att de också kan bli räddade.

Footnotes

  1. 10:3-4 Jfr 2 Mos 13-17. Den andliga mat och dryck Paulus talar om i v. 3-4 syftar dels på manna, som israeliterna en gång fick från himlen, dels på nattvarden.
  2. 10:7 Se 2 Mos 32:6.
  3. 10:8 Jfr 4 Mos 25:1-9.
  4. 10:9 Jfr 4 Mos 21:4-9.
  5. 10:10 Jfr 2 Mos 12:23 och 4 Mos 16:41-50.
  6. 10:23 Jfr not till 6:12.
  7. 10:26 Se Ps 24:1.