2 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,

² för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.

³ Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,

⁴ som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.

⁵ Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,

⁶ han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

⁷ Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

⁸ Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.

⁹ Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,

¹⁰ utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.

¹¹ Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.

¹² Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

¹³ Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

¹⁴ Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.

¹⁵ Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.