30 Han tog kronan från huvudet på deras kung[a]. Den vägde en talent[b] guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort.

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:30 deras kung   Annan översättning: ”Milkom” (ammoniternas avgud, 1 Kung 11:5).
  2. 12:30 en talent   Ca 30 kg. Enligt en tolkning sattes endast ädelstenen på Davids huvud.

(A) Tänk på att Herren är Gud.
    Han har gjort oss
        och inte vi själva[a],
    till sitt folk och får i sin hjord.

Read full chapter

Footnotes

  1. 100:3 och inte vi själva   Andra handskrifter: "och vi är hans".

(A) Säg till oroliga hjärtan:
        "Var starka, var inte rädda!"
    Se, er Gud är här!
        Han kommer med hämnd,
            med vedergällning från Gud.
    Han kommer själv och frälser er.

Read full chapter

10 (A) Hör Herrens ord, ni hednafolk,
    och förkunna det i kustländerna
        i fjärran.
    Säg: Han som skingrade Israel
        ska också samla det
    och bevara det
        som en herde bevarar sin hjord.
11 För Herren ska befria Jakob
    och friköpa honom
        från den som är starkare än han.
12 (B) De ska komma
        och jubla på Sions höjd
    och strömma som en flod
        till Herrens goda,
    till säd, vin och olja
        och till unga får och oxar.
    Deras själ ska vara
        som en vattenrik trädgård,
    och de ska inte sörja mer.
13 (C) Då ska flickorna vara glada
        och dansa,
    unga och gamla
        ska glädja sig tillsammans.
    Jag ska förvandla deras sorg
        till glädje
    och trösta dem och glädja dem
        efter deras bedrövelse.
14 Prästerna ska jag mätta
        med utsökta rätter,
    och mitt folk ska mättas
        av mitt goda, säger Herren.

Guds barmhärtighet mot Israel

15 (D) Så säger Herren:
    Ett skri hörs i Rama[a],
        klagan och bitter gråt.
    Det är Rakel som gråter
        över sina barn,
    hon vägrar låta sig tröstas,
        för hennes barn finns inte mer.
16 (E) Men så säger Herren:
    Stilla din högljudda gråt
        och tårarna från dina ögon,
    för ditt verk ska få sin lön,
        säger Herren.
    De ska komma tillbaka
        från sina fienders land.
17 (F) Det finns hopp för din framtid,
        säger Herren.
    Dina barn ska komma tillbaka
        till sitt land.

18 (G) Jag har hört hur Efraim klagar:
        ”Du har tuktat mig,
    jag har blivit tuktad
        som en otämd kalv.
    Omvänd mig, så blir jag omvänd!
        För du är Herren min Gud.
19 (H) När jag nu har vänt om
        känner jag ånger,
    och när jag nu besinnat mig
        slår jag mig på höften[b].
    Jag både blygs och skäms
        när jag nu bär
            min ungdoms förnedring.”

20 (I) Är inte Efraim min käre son,
        är han inte mitt älsklingsbarn?
    Närhelst jag går till rätta
        med honom tänker jag på honom.
    Därför ömmar mitt hjärta
        för honom.
    Jag måste förbarma mig
        över honom, säger Herren.

21 Sätt upp vägmärken åt dig,
        skaffa dig vägskyltar[c]!
    Lägg vägen på minnet,
        stigen där du vandrade.
    Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
        vänd tillbaka till dina städer här.
22 Hur länge ska du irra hit och dit,
        du trolösa dotter?
    Herren vill skapa något nytt
        på jorden:
    En kvinna ska omsluta
        en mäktig man.[d]

23 (J) Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    När jag på nytt har gjort slut
        på fångenskapen
            för Juda land och dess städer,
    ska man än en gång
        uttala detta ord:
    Herren välsigne dig,
        du rättfärdighetens boning,
            du heliga berg.”
24 Och Juda folk med alla sina städer
        ska bo där tillsammans,
    både jordbrukare
        och vandrande herdar.
25 (K) För jag ska stärka trötta själar
        och mätta alla utsvultna själar.

26 Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.

27 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 (L) Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 (M) På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”[e] 30 (N) Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31 (O) Se, dagar ska komma, säger Herren,
        då jag sluter ett nytt förbund
    med Israels hus
        och med Juda hus,[f]
32 (P) inte som förbundet jag slöt
        med deras fäder
    den dag då jag tog deras hand
        och förde dem ut
            ur Egyptens land –
    förbundet med mig som de bröt
        fastän jag var deras rätte herre –
    säger Herren.
33 (Q) Nej, detta är förbundet
        som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus,
        säger Herren:
    Jag ska lägga min lag i deras inre
        och skriva den i deras hjärtan.
    Jag ska vara deras Gud,
        och de ska vara mitt folk.
34 (R) Då ska de inte mer behöva
        undervisa varandra,
    ingen sin broder och säga:
        ”Lär känna Herren!”
    Alla ska känna mig,
        från den minste av dem
            till den störste, säger Herren,
    för jag ska förlåta
        deras missgärningar
    och aldrig mer minnas
        deras synder.

35 (S) Så säger Herren,
    han som har satt solen
        till att lysa om dagen
    och ordnat månen och stjärnorna
        till att lysa om natten,
    han som rör upp havet
        så att vågorna dånar,
    Herren Sebaot är hans namn:
36 (T) Om denna ordning upphör
        inför mig, säger Herren,
    först då ska Israels släkte
        upphöra som folk inför mig
            för alltid.
37 Så säger Herren:
    Om himlen därovan kan mätas
        och jordens grundvalar därnere
            kan utforskas,
    först då ska jag förkasta
        hela Israels släkte
    för allt de har gjort, säger Herren.

38 (U) Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. 40 (V) Hela dalen där man har lagt lik[g] och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:15 Rama   Höjd en halvmil norr om Jerusalem där fångarna samlades 587 f Kr för transport till Babel (40:1). I närheten fanns Rakels grav (1 Sam 10:2), på vägen mot Betlehem (1 Mos 35:19). Versen citeras i Matt 2:18 som profetia om mordet på barnen i Betlehem.
  2. 31:19 slår jag mig på höften   Uttryck för sorg och smärta.
  3. 31:21 vägskyltar   Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”det bittra”.
  4. 31:22 En kvinna ska omsluta en mäktig man   Möjligen profetia om Messias (Matt 1:18, Luk 1:31f).
  5. 31:29 Fäderna åt sura druvor   Ett gängse ordspråk (se Hes 18:2). Jfr 2 Mos 20:5.
  6. 31:31f Citeras i Hebr 8:8f och 10:16f som profetia om det nya förbundet genom Kristi blod (jfr Luk 22:20).
  7. 31:40 dalen där man har lagt lik   Hinnomsdalen i sydväst, som mötte Kidrondalen i öst.

11 (A) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

Read full chapter