Tacksamhet för räddning

30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[a]. Av David.

Jag vill upphöja dig, Herre,
    för du drog mig upp ur djupet
        och lät inte mina fiender
            triumfera över mig.
(A) Herre min Gud,
    jag ropade till dig
        och du helade mig.
(B) Herre, du förde min själ
        upp ur dödsriket,
    du tog mig levande bort
        från dem som går[b] ner
            i graven.

(C) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
    prisa hans heliga namn!
(D) Hans vrede varar ett ögonblick,
        hans nåd hela livet.[c]
    På kvällen gästar gråt,
        på morgonen kommer jubel.

Jag sade i min trygghet:
    "Jag ska aldrig vackla."
(E) Herre, i din nåd gav du
        styrka åt mitt berg,
    men du dolde ditt ansikte
        och jag blev förskräckt.
Till dig, Herre, ropade jag,
    till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
        på att jag går ner i graven?
    Kan stoftet tacka dig?
        Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
        och förbarma dig över mig!
    Herre, var min hjälpare!

12 Du förvandlade min klagan till dans,
    du lossade min sorgdräkt
        och klädde mig i glädje.
13 (F) Därför ska min ära[d]
        sjunga till dig utan att tystna.
    Herre min Gud,
        jag vill tacka dig för evigt.

Footnotes

  1. 30:1 en sång för tempelinvigningen   Troligen förberedd av kung David och framförd postumt. Se 1 Krön 28:2f, 2 Krön 7:6.
  2. 30:4 från dem som går   Andra handskrifter: "från att gå".
  3. 30:6 Andra handskrifter (så Septuaginta): "Hans vrede ger bävan, hans nåd ger liv".
  4. 30:13 min ära   Ofta uppfattat som liktydigt med "min själ".