Psaltaren 88

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Herre, min räddnings Gud,
    jag ropar inför dig dag och natt.
³ Låt min bön komma till dig,
    lyssna till mitt rop!

⁴ Jag är bedrövad i djupet av min själ,
    och jag närmar mig dödsriket.
⁵ Jag räknas till dem som ska begravas,
    jag är en man utan kraft.
⁶ Jag har lagts^[b] bland de döda,
    likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.

⁷ Du har lagt mig i gropen,
    i det djupaste mörker.
⁸ Din vrede vilar tung över mig.
    Våg efter våg väller över mig. Séla
⁹ Du har drivit mina vänner ifrån mig
    och fyllt dem med avsky för mig.
    Jag är fångad och finner ingen utväg.
¹⁰ Jag kan inte längre se på grund av all gråt.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,
    jag sträcker ut mina händer mot dig.
¹¹ Gör du under för de döda?
    Reser sig deras andar^[c] för att prisa dig? Séla
¹² Talar man i graven om din nåd,
    i avgrunden om din trofasthet?
¹³ Är dina under kända i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴ Jag ropar till dig, Herre,
    och på morgonen stiger min bön till dig.
¹⁵ Varför förkastar du mig, Herre?
    Varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶ Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
    Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
¹⁷ Din vrede har svept över mig,
    jag går under av all skräck.
¹⁸ Den omger mig likt vatten hela dagen,
    den sluter sig kring mig från alla sidor.
¹⁹ Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
    den som nu känner mig är mörkret.