²⁰ Herren sa: ’Vem kan locka Achav att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och stupa där?’ Då sa den ene si och den andre så. ²¹ Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: ’Jag kan locka honom.’ ’Hur?’ frågade Herren honom. ²² Han svarade: ’Jag ska gå och bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter.’ Herren svarade: ’Locka honom, du! Du kommer att lyckas. Gå och gör så!’ ²³ Herren har alltså lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa dina profeter, för Herren har bestämt att olycka ska drabba dig.”

²⁴ Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika i ansiktet. ”Skulle Herrens Ande ha lämnat mig för att tala till dig?” frågade han. ²⁵ ”Det ska du komma underfund med den dag du går för att gömma dig i det innersta rummet”, svarade Mika.

²⁶ Israels kung befallde: ”Arrestera Mika och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till kungens son Joash, ²⁷ och säg till dem: ’Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.’ ”

²⁸ Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig.” Sedan tillade han: ”Hör detta, alla folk^[a]!”

Achav dör på slagfältet

(2 Krön 18:28-34)

²⁹ Israels kung och Joshafat, Juda kung, tågade nu mot Ramot i Gilead.

³⁰ Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska förklä mig och dra ut i striden, men du kan bära dina egna kläder.” Israels kung drog alltså ut i striden förklädd.

³¹ Nu hade Arams kung gett order till sina trettiotvå vagnsofficerare att inte ge sig i strid mot någon annan än Israels kung. ³² När vagnsofficerare fick syn på Joshafat, tänkte de: ”Det här är Israels kung.” De omringade honom för att anfalla honom, men när Joshafat ropade till, ³³ märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom. ³⁴ Men någon spände sin båge och sköt på måfå och träffade Israels kung i en springa i rustningen. Kungen sa till kusken: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden! Jag är sårad.”

³⁵ Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kungen stod kvar i sin vagn, vänd mot araméerna. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.

³⁶ Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland trupperna: ”Låt var och en gå hem till sin stad och sitt land!” ³⁷ Kungen var alltså död, och hans kropp fördes till Samaria, där han begravdes. ³⁸ De sköljde hans vagn vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, och hundar kom och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.

³⁹ Achavs historia i övrigt, vad han gjorde och elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

⁴⁰ Så dog alltså Achav och gick till vila hos sina förfäder. Hans son Achasja efterträdde honom som kung.

Joshafat regerar i Juda

(2 Krön 20:31—21:1)

⁴¹ Under Achavs fjärde regeringsår i Israel blev Joshafat, son till Asa, kung i Juda. ⁴² Joshafat var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor var Asuva, dotter till Shilchi. ⁴³ Joshafat följde sin far Asa utan att vika av från den vägen och gjorde det som var rätt inför Herren. ⁴⁴ Ändå blev offerhöjderna kvar, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där. ⁴⁵ Han slöt också fred med Achav, kungen i Israel.

⁴⁶ Joshafats historia i övrigt, vad han gjorde och alla hans hjältemodiga krig, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

⁴⁷ Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.

⁴⁸ Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent^[b].

⁴⁹ Joshafat byggde Tarshish-fartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Gever. ⁵⁰ Achasja, Achavs son, föreslog Joshafat att deras män skulle segla tillsammans, men Joshafat accepterade inte det.

⁵¹ Joshafat dog och begravdes bland sina förfäder i sin förfader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Achasja regerar i Israel

⁵² Det var under Joshafats sjuttonde regeringsår i Juda som Achasja, Achavs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade över Israel i två år. ⁵³ Men han gjorde det som var ont i Herrens ögon, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams, Nevats sons, fotspår och förledde Israel till synd. ⁵⁴ Han tjänade och tillbad Baal och väckte Herrens, Israels Guds, vrede, precis som hans far hade gjort.

² ”Människa, profetera mot Israels profeter som profeterar, säg till dem som profeterar utifrån sina egna ingivelser: Hör Herrens ord! ³ Så säger Herren, Herren: Ve de dåraktiga profeter som följer sin egen ande och som inte har sett någonting! ⁴ Dina profeter, Israel, är som schakaler bland ruiner. ⁵ Ni har inte gått upp till rämnorna i muren, inte byggt upp muren runt israeliterna, så att de kan stå emot i striden på Herrens dag. ⁶ De ser falska syner och deras spådomar är lögn. De säger: ’Så säger Herren’, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå räknar de med att deras ord ska gå i uppfyllelse. ⁷ Har det inte varit falska syner ni sett och lögnaktiga siarord som ni uttalat när ni säger: ’Så säger Herren’, fast jag inte har talat?

⁸ Därför säger Herren, Herren: Eftersom ni talar falska ord och ser lögnaktiga syner, är jag emot er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag ska ta tag i de profeter som ser falska syner och talar lögnaktiga siarord. De ska inte få tillhöra mitt folks råd, inte skrivas in i israeliternas släktregister, och inte heller får de komma in i Israels land. Då ska ni inse att jag är Herren, Herren.

¹⁰ De har lett mitt folk vilse genom att säga: ’Allt är väl’, när det inte alls är väl. När de bygger en mur, kalkar de den vit. ¹¹ Säg till dessa som håller på med att kalka den att muren kommer att falla. Slagregn ska komma, hagel falla och stormvind bryta lös. ¹² Och när muren faller ska man fråga er: ’Var är nu kalken ni strök på?’

¹³ Därför säger Herren, Herren: Jag ska i min vrede släppa lös en stormvind, i mitt raseri låta ett slagregn falla, och i min vredesglöd hagel föröda. ¹⁴ Jag ska bryta ner muren ni kalkat och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. Och när den faller ska ni gå under därinne. Då ska ni inse att jag är Herren. ¹⁵ Så ska jag uttömma min vrede mot muren och mot dem som kalkade den. Jag ska säga till er: Muren är borta, liksom de som kalkade den, ¹⁶ de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och såg syner att allt var väl, när det inte alls var väl, säger Herren, Herren.

¹⁷ Du människa, vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som profeterar utifrån sina egna ingivelser. Profetera mot dem ¹⁸ och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ve dessa som syr band för alla handleder och gör slöjor i olika längder för alla huvuden, för att fånga människoliv! Fångar ni mitt folks liv medan ni skonar era egna?^{[a] 19} För några handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni dödar dem som inte ska dö och låter dem leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren, Herren: Jag ska agera mot era band som ni fångar människoliv med, som fåglar^[b], jag ska slita dem från era armar. Jag ska släppa dem fria som ni har fångat som fåglar. ²¹ Jag ska slita av era slöjor och rädda mitt folk ur ert grepp. De ska inte längre vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. ²² Med era lögner har ni slagit ner modet på den rättfärdige, när jag inte ville bedröva honom. Ni har uppmuntrat den gudlöse, så att han inte vänder om från sitt onda leverne och räddar sitt liv. ²³ Därför ska ni inte längre se falska syner eller spådomar. Jag ska befria mitt folk ur era händer. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

¹¹ Därför låter Gud dem drabbas av en mäktig villfarelse, så att de tror på lögnen