⁴¹ Om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från ett avlägset land för ditt namns skull, ⁴² för även där ska man få höra om ditt stora namn och om din mäktiga hand och din utsträckta arm, och han kommer och ber vänd mot detta tempel, ⁴³ hör då i himlen där du bor och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig så som ditt folk Israel gör och inse att detta tempel som jag har byggt är kallat efter ditt namn.

⁴⁴ Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sin fiende och de ber till dig, Herre, vända mot denna stad som du har utvalt och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, ⁴⁵ hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.

⁴⁶ Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till fiendens land, nära eller fjärran, ⁴⁷ och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: ’Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda,’ ⁴⁸ om de då där i sina fienders land vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber till dig, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, ⁴⁹ hör då, i himlen där du bor, deras bön och vädjan och skaffa dem rätt.

⁵⁰ Förlåt ditt folk som har syndat mot dig, förlåt alla deras onda gärningar och låt deras erövrare vara barmhärtiga mot dem, ⁵¹ för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen. ⁵² Låt din blick vara riktad mot din tjänare och ditt folk Israel när de vädjar till dig och låt dina öron höra när de ropar till dig! Lyssna till dem när de än ber till dig, ⁵³ för du har själv avskilt dem till arvedel åt dig bland alla jordens folk, så som du talade om för din tjänare Mose när du, Herre, Herre, förde våra förfäder ut ur Egypten.”

⁵⁴ När Salomo hade avslutat sin bön och vädjan till Herren, reste han sig upp framför Herrens altare där han hade böjt knä med händerna sträckta mot himlen. ⁵⁵ Han reste sig och välsignade med hög röst hela Israels församling:

⁵⁶ ”Välsignad vare Herren, som har uppfyllt sitt löfte och låtit sitt folk Israel få ro! Ingenting har uteblivit av allt det goda som han lovade sin tjänare Mose. ⁵⁷ Herren, vår Gud, må vara med oss som han var med våra förfäder! Må han aldrig lämna eller överge oss! ⁵⁸ Må han vända våra hjärtan till sig så att vi vandrar på hans vägar och håller alla de bud, stadgar och befallningar som han gett våra förfäder. ⁵⁹ Orden i den bön som jag bett inför Herren, vår Gud, må alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han dagligen skaffar rätt åt sin tjänare och hela Israel. ⁶⁰ Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan. ⁶¹ Överlämna era hjärtan helt åt Herren, vår Gud, så att ni alltid följer hans lagar och befallningar precis som ni gör i dag!”

⁶² Kungen och hela Israel frambar offer till Herren. ⁶³ Salomo offrade gemenskapsoffer till Herren, sammanlagt 22 000 tjurar och 120 000 får och getter. Så invigde kungen och hela Israels folk Herrens hus. ⁶⁴ Den dagen helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus och offrade där brännoffer, matoffer och fettstycken av gemenskapsoffer, eftersom kopparaltaret inför Herren var för litet för att rymma alla brännoffer, matoffer och fettstycken av gemenskapsoffren.

⁶⁵ Salomo firade högtiden tillsammans med hela Israel. Det var en stor församling, ända från Levo-Hamat till Egyptens bäck. De firade högtiden inför Herren, vår Gud, i sju dagar^[a] och sedan i ytterligare sju dagar, sammanlagt fjorton dagar. ⁶⁶ Sedan sände Salomo hem dem på åttonde dagen. Folket välsignade kungen och gick hem glada och lyckliga över allt det goda Herren hade gjort mot sin tjänare David och mot sitt folk Israel.

⁴⁰ På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer.

¹³ Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”^[a]

¹⁷ Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”^[a]

⁴⁶ Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”^[a]