David hos filistéerna

27 Men David tänkte för sig själv: ”Endera dagen får Saul tag i mig i alla fall. Det är bäst jag flyr bort till filistéerna. Då kommer Saul att ge upp och sluta jaga mig överallt i Israel och då kan jag komma utom räckhåll för honom.” ² Han tog med sig sina sexhundra män och gick till kungen i Gat, Akish, Maoks son. ³ Han och hans män bosatte sig med sina familjer i Gat hos Akish. David hade med sig sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Navals änka Avigajil från Karmel. ⁴ När Saul fick reda på att David hade flytt till Gat, slutade han att jaga honom.

⁵ En dag sa David till Akish: ”Om du ser välvilligt på mig, låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute på landsbygden i stället för att bo här i huvudstaden hos dig, min herre!” ⁶ Kungen gav honom då Siklag som än i dag tillhör judakungarna ⁷ och David bodde där bland filistéerna i ett år och fyra månader.

⁸ David och hans män anföll och plundrade geshuréerna, girséerna och amalekiterna, folk som sedan lång tid tillbaka levde nära Shur längs vägen till Egypten. ⁹ De lät inte en enda människa, vare sig man eller kvinna, komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade och de tog med sig alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över. Sedan återvände han till Akish. ¹⁰ När Akish frågade: ”Vart gick ert plundringståg i dag?”, brukade David svara: ”Mot Judas del av Negev”, eller: ”Mot Jerachmeels”, eller: ”Mot keniternas.”^{[a] 11} Han lämnade ju inga överlevande kvar som kunde komma till Gat och berätta vad David egentligen hade gjort.

Så gick David till väga under hela den tid han bodde bland filistéerna. ¹² Och kung Akish trodde på David och tog för givet att Israels folk vid det här laget måste hata honom bittert. Därför tänkte han: ”Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!”