Add parallel Print Page Options

Anvisningar om livet i församlingen

Framför allt uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och makthavare, så att vi får leva i fred och stillhet, i allting på ett gudfruktigt och värdigt sätt. Detta är rätt och behagar Gud, vår Frälsare. Han vill att alla ska bli räddade och komma till insikt om sanningen. För det finns bara en Gud och bara en som är medlare mellan Gud och människor, och det är människan Kristus Jesus. Han gav sig själv till lösen för alla – ett vittnesbörd som gavs när tiden var inne. Och jag har blivit utsedd till detta som förkunnare och apostel – det är sant, jag ljuger inte – till att vara en lärare för hedningarna i tron och sanningen.

Jag vill alltså att männen överallt ska be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och dispyter. Jag vill också att kvinnorna ska uppträda och klä sig värdigt, anständigt och anspråkslöst. Det ska inte vara deras konstfulla frisyrer, smycken eller dyrbara kläder man lägger märke till, 10 utan goda gärningar, som det anstår kvinnor som vill framstå som gudfruktiga.

11 Kvinnan ska ta till sig undervisning i stillhet och i allting underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller styr över en man. Hon ska hålla sig i stillhet.[a] 13 Först skapades ju Adam och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev lurad, utan kvinnan, som lät sig luras och förledas till överträdelse. 15 Men hon ska räddas genom sitt barnafödande,[b] om hon håller fast vid tro, kärlek och helgelse.

Footnotes

  1. 2:12 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda sina andliga gåvor, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen.
  2. 2:15 Kvinnan hade fått som straff att föda barn under smärta, men satsen kan också tolkas: om hon accepterar sitt barnafödande. Eller: genom Barnets födelse, dvs. Jesus födelse.