^2 (A) Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, kungen i Gerar, bud och hämtade Sara till sig.

³ Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du kommer att dö på grund av den kvinna du tagit, för hon är hustru till en annan man.” ⁴ Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, ska du döda även rättfärdiga människor^[a]? ⁵ Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Jag har gjort det med uppriktigt hjärta och rena händer.”

⁶ Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort det med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ^7 (B) Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, för han är en profet. Han ska be för dig så att du får leva. Om du inte ger tillbaka henne, ska du veta att du själv och alla som tillhör dig kommer att döden dö.”

⁸ Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹ Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit en så stor synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen borde göra.” ¹⁰ Och Abimelek frågade Abraham: ”Vad tänkte du när du gjorde det?”

^11 (C) Abraham svarade: ”Jag tänkte att på det här stället fruktar man nog inte Gud. De kommer att döda mig för min hustrus skull. ¹² Och hon är verkligen min syster, dotter till min far men inte till min mor, och hon blev min hustru. ¹³ Men när Gud sände mig på vandring bort från min fars hus sade jag till henne: Visa mig din kärlek så att du överallt vi kommer säger att jag är din bror.”

¹⁴ Då tog Abimelek får och kor, tjänare och tjänarinnor och gav till Abraham. Han gav honom också tillbaka hans hustru Sara. ¹⁵ Och Abimelek sade: ”Mitt land ligger öppet för dig. Du får bo var du vill.” ¹⁶ Och till Sara sade han: ”Jag ger din bror tusen siklar silver^[b]. Det är en försoningsgåva för dig inför allt ditt folk, så att du får upprättelse inför alla.”

¹⁷ Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans slavinnor så att de kunde föda barn igen. ¹⁸ Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma för Abrahams hustru Saras skull.

^7 (A) När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: ”Hon är min syster”, för han var rädd för att säga: ”min hustru”. Han tänkte: ”Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker.”

⁸ Men när han hade varit där en längre tid, hände det att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka. ⁹ Abimelek kallade till sig Isak och sade: ”Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?” Isak svarade honom: ”Jag tänkte att jag annars kunde bli dödad för hennes skull.” ¹⁰ Då sade Abimelek: ”Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde inte någon i vårt folk ha legat med din hustru? Och då hade du dragit skuld över oss.” ^11 (B) Sedan befallde Abimelek hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru ska straffas med döden.”

¹² Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt^[a], för Herren välsignade honom. ¹³ Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer. Till slut var han mycket rik. ¹⁴ Han ägde så mycket får och kor och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. ^15 (C) Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans far Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. ¹⁶ Abimelek sade till Isak: ”Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.” ¹⁷ Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång^[b] och bodde där.

¹⁸ Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. ¹⁹ När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten^[c].

²⁰ Herdarna från Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: ”Vattnet är vårt!” Därför gav han brunnen namnet^[d] Esek, eftersom de hade grälat med honom. ²¹ Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna. ²² Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Den tvistade de inte om. Därför gav han den namnet Rehobot och sade: ”Nu har Herren gett oss utrymme så att vi kan växa^[e] här i landet.”

²³ Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba. ^24 (D) Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig, och jag ska välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”. ^25 (E) Då byggde han ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.

Isak och Abimelek sluter förbund

^26 (F) Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol. ²⁷ Men Isak sade till dem: ”Varför kommer ni till mig, ni som hatade mig och drev bort mig från er?” ²⁸ De svarade: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund: ²⁹ Du ska inte göra oss något ont, liksom vi inte har ofredat dig utan bara gjort dig gott och låtit dig gå i frid. Du är nu välsignad av Herren.” ³⁰ Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack. ³¹ De steg upp tidigt nästa morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de gick ifrån honom i frid.

³² Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om brunnen som de grävt och sade till honom: ”Vi har funnit vatten.” ^33 (G) Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba^[f] än i dag.

Esaus hustrur

^34 (H) När Esau var fyrtio år^[g] tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. ^35 (I) Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.