¹⁴ Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao.

¹⁵ ”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.” ¹⁶ ”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.”

¹⁷ Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand, ¹⁸ när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen. ¹⁹ Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land. ²⁰ Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, ²¹ men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag.

²² Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra. ²³ Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden, ²⁴ och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.”

²⁵ ”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse. ²⁷ De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd.

²⁸ Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra. ²⁹ De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. ³⁰ Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet. ³¹ Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd. ³² Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart.

³³ Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren. ³⁵ Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn. ³⁶ Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.”

Josef härskar i Egypten

³⁷ Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare.

³⁸ Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande^[a] såsom denne man?” ³⁹ Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du. ⁴⁰ Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.”

⁴¹ Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” ⁴² Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom.

⁴³ Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen^[b], och framför Josef ropade man ”Böj knä!”^[c] Farao satte honom så över hela Egypten. ⁴⁴ Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.”

⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat Paneach^[d]. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen^[e] i On^[f]. Josef reste sedan omkring i Egypten.

⁴⁶ Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet.

⁴⁷ Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. ⁴⁸ Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. ⁴⁹ Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt.

⁵⁰ Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef kallade sin äldste son Manasse^[g], för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” ⁵² Den andre sonen kallade han Efraim^[h], för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.”

⁵³ Slutligen hade de sju goda åren gått. ⁵⁴ Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt.

⁵⁵ När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem.

⁵⁶ När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. ⁵⁷ Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.

⁴⁰ Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.”

⁴¹ Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” ⁴² Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom.

⁴³ Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen^[a], och framför Josef ropade man ”Böj knä!”^[b] Farao satte honom så över hela Egypten. ⁴⁴ Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.”

⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat Paneach^[c]. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen^[d] i On^[e]. Josef reste sedan omkring i Egypten.

⁴⁶ Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet.

⁴⁷ Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. ⁴⁸ Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. ⁴⁹ Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt.

⁵⁰ Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef kallade sin äldste son Manasse^[f], för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” ⁵² Den andre sonen kallade han Efraim^[g], för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.”

⁵³ Slutligen hade de sju goda åren gått. ⁵⁴ Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt.

⁵⁵ När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem.

⁵⁶ När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. ⁵⁷ Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.