^33 (A) sade han till dem: ”Ta med er herres tjänare och sätt min son Salomo på min egen mulåsna^[a] och för honom ner till Gihon^[b]. ³⁴ Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung^[c] över Israel. Sedan ska ni blåsa i basunen och ropa: Leve kung Salomo! ³⁵ Därefter ska ni följa honom upp hit, och han ska komma och sitta på min tron. Det är han som ska vara kung i mitt ställe, för honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda.” ³⁶ Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: ”Amen. Så ska också Herren, min herre kungens Gud, säga. ³⁷ Så som Herren har varit med min herre kungen, så ska han också vara med Salomo. Han ska göra hans tron ännu mäktigare än min herre kung Davids tron.”

^38 (B) Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna. De satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon. ^39 (C) Prästen Sadok tog oljehornet från tältet^[d] och smorde Salomo. Därefter blåste de i basunen och allt folket ropade: ”Leve kung Salomo!” ⁴⁰ Sedan följde allt folket med honom upp medan de blåste på flöjter och jublade med så stor glädje att marken kunde ha rämnat av deras rop.

⁴¹ Men Adonia och alla hans gäster hörde det just som de hade ätit färdigt. När Joab hörde basunens ljud sade han: ”Varför är det sådant oväsen i staden?” ^42 (D) Medan han ännu talade kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: ”Kom hit, en duktig man som du har säkert goda nyheter.” ⁴³ Jonatan svarade Adonia: ”Nej! Vår herre kung David har gjort Salomo till kung. ⁴⁴ Kungen har skickat med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, dessutom kereteerna och peleteerna. De satte honom på kungens mulåsna, ⁴⁵ och prästen Sadok och profeten Natan smorde honom till kung i Gihon. Sedan drog de jublande upp därifrån och hela staden är i rörelse. Det var det ljudet ni hörde. ⁴⁶ Och nu sitter Salomo på kungatronen, ⁴⁷ och kungens tjänare har kommit och lyckönskat vår herre kung David och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen tillbad, böjd över sin säng. ⁴⁸ Kungen har också sagt: Lovad är Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag fått se det med egna ögon!”

⁴⁹ Då blev Adonias alla gäster förskräckta och bröt upp och gick, var och en åt sitt håll. ^50 (E) Adonia själv blev så rädd för Salomo att han reste sig och gick och grep tag i hornen på altaret^[e]. ⁵¹ Och det berättades för Salomo: ”Se, Adonia är rädd för kung Salomo. Han har gripit tag i altarets horn och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte kommer att döda sin tjänare med svärd.”

^52 (F) Då sade Salomo: ”Om han visar sig vara en hedersman ska inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men finner man något ont hos honom ska han dö.” ⁵³ Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå hem till ditt.”