2 Krönikeboken 30
Svenska Folkbibeln 2015
Hiskias påskhögtid
30 (A) Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk[a].
2 (B) Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden[b]. 3 (C) De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. 5 (D) Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.
6 (E) Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: ”Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 (F) Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas från er. 9 (G) För om ni vänder om till Herren ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren er Gud är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom.”
10 (H) Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon[c]. Men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 (I) Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet.
Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus. 16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.
17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren. 18 (J) Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: ”Må Herren, den gode, förlåta var och en 19 som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning.” 20 (K) Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära. 22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.
24 (L) Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. 27 (M) Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.
Footnotes
- 30:1 påsk Firades till minne av befrielsen ur Egyptens slaveri (2 Mos 12, 5 Mos 16).
- 30:2 påskhögtiden i andra månaden Enligt undantagsregeln i 4 Mos 9:10f.
- 30:10 Efraims och Manasses land och ända till Sebulon Samarien upp till Galileen, efter 722 f Kr bebott av ett inflyttat blandfolk (2 Kung 17:24f).
2 Krönikeboken 30
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hiskia återinför påskfirandet
30 Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. 2 Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden. 3 De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4 Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. 5 De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira Herrens, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod:
”Israeliter, vänd tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna. 7 Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot Herren, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se. 8 Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er. 9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”
10 Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. 12 I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med Herrens ord. 13 Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i Herrens hus. 16 De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.
17 Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt Herren. 18 En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode, bringa försoning åt 19 var och en, som helhjärtat söker Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.” 20 Herren hörde Hiskias bön och helade folket.
21 Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade Herren med musikinstrument. 22 Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i Herrens tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade Herren, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje. 24 Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.
25 Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda. 26 Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid. 27 Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.