2 Kungaboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Elias himmelsfärd
2 När[a] Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal[b]. 2 Elia sade till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel[c].” Men Elisha svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel.
3 Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” 4 Elia sade till honom: ”Elisha, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko[d].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko.
5 Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” 6 Elia sade till honom: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan[e].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare.
7 Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. 8 (A) Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 9 (B) När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott[f] av din ande.” 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.”
11 (C) Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 (D) Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare[g]!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.
13 (E) Därefter tog han upp Elias mantel[h], som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över.
15 När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. 16 (F) Och de sade till honom: ”Bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat ner honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: ”Sänd inte i väg någon.” 17 Men de fortsatte att envist be honom tills han kände sig besvärad, så han sade: ”Skicka dem då!” Då sände de i väg de femtio männen, och de sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom där han var i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”
Vattnet vid Jeriko
19 (G) Männen i staden sade till Elisha: ”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och landet bär ingen frukt[i].” 20 Han sade: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.” Och de hämtade en sådan åt honom.
21 Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt[j] i den och sade: ”Så säger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det ska inte längre komma död och ofruktsamhet av det.” 22 Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisha talade.
Pojkarna vid Betel
23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en grupp unga pojkar[k] ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig[l], flintskalle[m]! Upp med dig, flintskalle!” 24 Han vände sig om och såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna. 25 Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.
Footnotes
- 2:1 När Någon gång efter 852 f Kr (jfr 2 Krön 21:5, 12).
- 2:1 Gilgal Plats nära Jeriko, en bas för både Josua (Jos 4:19f) och Samuel (1 Sam 7:16).
- 2:2 Betel Tempelstad ca 2 mil väster om Gilgal (1 Mos 35:1f, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f).
- 2:4 Jeriko Urgammal stad på Jordanslätten (Jos 2 och 6), ca 2 mil öster om Betel.
- 2:6 Jordan Floden låg ca 8 km öster om Jeriko. Här hade floden delat sig för Josua (Jos 3). Längre mot sydost ligger berget Nebo där Mose hade slutat sina dagar (5 Mos 34).
- 2:9 dubbel arvslott Den förstföddes andel (5 Mos 21:17) som faderns efterträdare.
- 2:12 vagnar och ryttare Det förnämsta uttrycket för militär styrka (jfr 6:14, 7:6, 18:24, Ps 20:8).
- 2:13 Elias mantel Profetmanteln som hade lagts över honom vid hans kallelse (1 Kung 19:19).
- 2:19 bär ingen frukt Annan översättning: ”orsakar missfall”. Flera förklaringar har föreslagits, t ex parasiter med snäckfeber eller radioaktiva partiklar.
- 2:21 salt Symboliserar renhet och förbundstrohet (jfr 3 Mos 2:13).
- 2:23 unga pojkar Hebr. náar används även om unga män, t ex Isak (1 Mos 22:5 med not) eller Salomo (1 Kung 3:7).
- 2:23 Upp med dig Dvs försvinn liksom Elia (vers 11).
- 2:23 flintskalle I motsats till den kanske hårige Elia (1:8). Hår förknippades med andlig kraft (4 Mos 6:5, Dom 16:17).
2 Kungaboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elias himmelsfärd
2 Nu var tiden inne för Herren att hämta Elia upp till himlen i en stormvind. När Elia och Elisha lämnade Gilgal, 2 sa Elia till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.” ”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” svarade Elisha.
Därför gick de tillsammans till Betel. 3 Där kom profetskaran som höll till i Betel fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!”
4 ”Elisha, stanna kvar här, för Herren har sänt mig till Jeriko”, sa Elia. Men Elisha svarade som förra gången: ”Så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” Därför gick de tillsammans till Jeriko.
5 I Jeriko kom profetskaran som fanns där fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!” 6 ”Stanna här nu”, sa Elia sedan till Elisha, ”för Herren har sänt mig till floden Jordan.” Men Elisha svarade som förut: ”Så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!”
De gav sig alltså iväg tillsammans. 7 Femtio man ur profetskaran stod på avstånd, mitt emot platsen där de två ställde sig vid Jordan. 8 Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torrskodda över till andra sidan.
9 ”Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån?” frågade Elia när de gick över. ”Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har”, bad Elisha. 10 ”Du har bett om något mycket svårt”, svarade Elia. ”Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär, annars inte.”
11 Medan de gick där och samtalade med varandra, kom plötsligt en vagn av eld och den drogs av hästar som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.
12 Elisha såg det och ropade: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!”
När Elia försvann ur sikte, rev Elisha sönder sin mantel. 13 Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. 14 Där tog han manteln som fallit av honom och slog med den på vattnet.
”Var är Herren, Elias Gud?” frågade han. När Elisha slog på vattnet, delade det sig, och Elisha kunde gå över.
15 ”Anden som vilade över Elia är nu över Elisha!” sa profetskaran från Jeriko som stått på avstånd och sett på honom. Sedan gick de fram till Elisha och böjde sig ner på marken inför honom. 16 De sa till honom: ”Herre, vi, dina tjänare, har femtio duktiga män bland oss. Låt dem gå och leta efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.” ”Nej, sänd inte ut dem”, svarade Elisha.
17 Men de var så envisa att han till slut fick ge med sig: ”Låt dem gå och leta då”, sa han. Och femtio män skickades iväg, och de letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.
18 Elisha var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. ”Jag sa ju att ni inte skulle gå”, sa han.
Elisha
(2:19—8:15; 13:14-25)
Elisha renar Jerikos vatten
19 Nu talade stadens män till Elisha: ”Staden ligger vackert, som du kan se, herre, men vattnet är mycket dåligt, och det ger missväxt[a].” 20 ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den”, sa profeten. De gav honom då vad han begärde. 21 Han gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och sa: ”Så säger Herren: ’Jag har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.’ ”
22 Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisha hade sagt.
Elisha blir hånad
23 Från Jeriko fortsatte han till Betel. När han gick vägen fram, kom det ett gäng pojkar från staden och började driva med honom: ”Upp med dig, flintskalle, upp med dig, flintskalle!” 24 Då vände han sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn, och genast kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av dem.
25 Sedan gick Elisha till berget Karmel, innan han återvände till Samaria.
Footnotes
- 2:19 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. Den kan vara att landet var ofruktbart, men också att vattnet orsakade missfall eller t.o.m. hög barnadödlighet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.