Josia blir kung i Juda

22 (A) Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.

Lagboken blir återfunnen

I sitt artonde regeringsår[b] sände kung Josia i väg skrivaren Shafan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade: (C) ”Gå upp till översteprästen Hilkia[c] och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingången samlat in från folket. Han ska överlämna dem åt de män som tjänstgör som förvaltare vid Herrens hus, och dessa ska ge dem åt de män som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som är förfallet på huset, nämligen åt snickarna, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna ska även användas till att köpa in trävirke och huggen sten för att rusta upp huset. Men de ska inte behöva redovisa de pengar de fått, utan de ska få handla på heder och tro.”

(D) Då sade översteprästen Hilkia till skrivaren Shafan: ”Jag har funnit lagboken[d] i Herrens hus.” Hilkia gav boken åt Shafan och han läste den. Därefter gick sekreteraren Shafan in till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: ”Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som tjänstgör som förvaltare vid Herrens hus.” 10 Skrivaren Shafan sade också till kungen: ”Prästen Hilkia har gett mig en bok.” Och Shafan läste den för kungen.

11 När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder. 12 Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Shafans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare, och sade: 13 (E) ”Gå och fråga Herren för mig och för folket, för hela Juda, om det som står i denna bok som man nu har funnit. För Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss.”

14 Då gick prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Shafan och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden.[e] De talade med henne 15 och hon sade då till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 16 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de ord som står[f] i den bok som Juda kung har läst. 17 De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och ska inte utsläckas.

18 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, 19 om de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Herren när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dem som bor här, nämligen att de ska bli ett föremål för häpnad och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren. 20 (F) Därför vill jag samla dig till dina fäder och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats.” Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.

Footnotes

  1. 22:1 Josia … trettioett år   Ca 640-609 f Kr. Josia betyder kanske ”helad av Herren” eller ”Herren ger”, och Jedida ”älskad” (jfr 2 Sam 12:25). Se även 2 Krön 34-35.
  2. 22:3 I sitt artonde regeringsår   Ca 622 f Kr. Josia hade redan 628 f Kr börjat rensa ut avgudarna. Även profeterna Jeremia och Sefanja förkunnade mot avgudadyrkan under denna tid.
  3. 22:4 översteprästen Hilkia   Hans son Asarjas sigill har hittats i Jerusalem (1 Krön 9:11, Esra 7:1).
  4. 22:8 funnit lagboken   Vid tempelbyggen i Egypten och Mesopotamien gömdes ibland dokument i väggar eller grunder som en slags ”tidskapsel” för framtida reparationer. Kanske hade Salomo gjort på samma sätt med Moseböckerna i Jerusalems tempel (1 Kung 5-8).
  5. 22:14 Nya staden   Troligen väster om Davids stad (jfr 2 Krön 32:5 med not).
  6. 22:16 alla de ord som står   Se straffdomarna i 5 Mos 28:15f.

Josia regerar i Juda

(2 Krön 34:1-2; 34:8-13)

22 Josia var åtta år gammal när han blev kung och han regerade i Jerusalem i trettioett år. Hans mor hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.

Josia gjorde det som var rätt i Herrens ögon och följde helt sin förfader Davids exempel utan att vika av åt något håll.

I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Shafan, Asaljas son, och Meshullams sonson, till Herrens hus med detta meddelande: ”Gå upp till översteprästen Hilkia och säg åt honom att göra i ordning silvret som kommit till Herrens hus, som de som höll vakt har samlat in från folket.

”Låt dem sedan ge det åt de män som är utsedda till att övervaka arbetet i Herrens hus, så att de kan betala dem som arbetar med att reparera det, snickare, byggnadsarbetare och murare, och till inköp av timmer och sten till de nödvändiga reparationerna. Men de behöver inte redovisa silvret som de tagit emot, för de är betrodda.”

En bokrulle med Guds lag hittas

(2 Krön 34:14-28)

Översteprästen Hilkia sa till kungens sekreterare Shafan: ”Jag har hittat boken med lagen i Herrens hus.” Han gav boken till Shafan, som läste den. Sekreteraren Shafan gick till kungen och rapporterade: ”Dina tjänare har betalat ut silvret som har funnits i Herrens hus och överlämnat det till tillsyningsmännen och arbetarna.” 10 Sekreteraren Shafan berättade också om bokrullen, som Hilkia gett honom, och läste den för kungen. 11 När kungen hörde vad som stod skrivet i lagboken, rev han sönder sina kläder. 12 Han befallde Hilkia och Achikam, Shafans son, Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Shafan och sin assistent Asaja: 13 ”Gå och fråga Herren för min, för folkets och för hela Juda räkning om det som står i den bok som nu upptäckts. Herrens vrede är stor och har flammat upp mot oss, eftersom våra förfäder inte har lytt det som står i denna bok och inte handlat efter alla hans föreskrifter.”

14 Prästen Hilkia, Achikam, Akbor, Shafan och Asaja gick därför till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tikvas son och Harchas sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta, 15 svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 16 Så säger Herren: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, så som det står omtalat i boken kungen av Juda har läst. 17 De har övergett mig, tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’ 18 Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 19 Därför att du är bedrövad i ditt innersta och har ödmjukat dig inför Herren, sedan du fått höra mina ord mot denna plats och dess invånare, för att de skulle väcka fasa och förbannelser, och du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, har jag hört dig, säger Herren. 20 Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats.’ ”

De återvände till kungen med detta svar.