2 Samuelsboken 3
Svenska Folkbibeln
Davids söner
3 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.
2 I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. 3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änka efter karmeliten Nabal, och den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur. 4 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. 5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
Abner går över till David
6 Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, stärkte Abner sin ställning i Sauls hus. 7 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Is-Boset sade till Abner: "Varför har du gått in till min fars bihustru?" 8 Abner blev mycket upprörd över dessa ord och sade: "Är jag då ett hundhuvud från Juda land? Just då jag visar godhet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och inte har låtit dig falla i Davids hand, beskyller du mig för att ha begått en missgärning med denna kvinna. 9 Må Gud straffa Abner både nu och senare, om jag inte handlar så med David som Herren med ed har lovat honom. 10 Jag skall ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan ända till Beer-Sheba." 11 Då kunde han inte säga ett ord mer till Abner av rädsla för honom.
12 Abner skickade sändebud till David och lät säga: "Vem tillhör landet? Slut förbund med mig och jag skall ge dig mitt stöd så att hela Israel går över till dig."
13 David svarade: "Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte träda fram inför mitt ansikte utan att föra med dig Mikal, Sauls dotter, när du kommer för att träda fram inför mig." 14 Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och lät säga: "Ge mig min hustru Mikal, som jag tog mig till priset av etthundra filisteers förhudar." 15 Då sände Is-Boset bud och lät hämta henne från hennes man, Paltiel, Laish son.
16 Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: "Vänd tillbaka och gå hem." Då vände han tillbaka.
17 Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: "Sedan lång tid har ni försökt att få David till kung över er. 18 Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender." 19 Och Abner talade också med benjaminiterna. Därefter gick Abner till David i Hebron för att berätta allt vad Israel och hela Benjamins hus funnit vara riktigt. 20 Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. 21 Abner sade till David: "Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre konungen, för att de må sluta förbund med dig, så att du kan regera över allt vad ditt hjärta önskar." Då lät David Abner fara, och han gav sig av i frid.
Abner dödas av Joab
22 Davids folk och Joab kom just då tillbaka från ett plundringståg och de förde med sig ett stort byte. Abner var nu inte längre kvar hos David i Hebron, för David hade låtit honom gå, och han hade givit sig av i frid. 23 När Joab och hela hans här kom, berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som låtit honom gå, och att han hade givit sig av i frid. 24 Då gick Joab in till kungen och sade: "Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25 Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt vad du har för dig."
26 När Joab hade gått ut från David, sände han bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka när han var vid Sirabrunnen. Men David visste ingenting om detta. 27 Då Abner kom tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten för att tala enskilt med honom. Där stack han ner honom med ett dödande hugg i magen, som hämnd för sin bror Asaels blod.
28 När David senare fick höra detta, sade han: "Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. 29 Må det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Må i Joabs hus aldrig saknas män som har flytning eller spetälska eller som stöder sig på kryckor eller som faller för svärd eller som lider brist på bröd." 30 Så hade Joab och hans bror Abisaj mördat Abner, därför att denne hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.
David sörjer Abner
31 David sade till Joab och allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och kläd er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner." Och kung David gick själv bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Och kungen sjöng en klagosång över Abner:
"Måste då Abner dö en dåres död?
34 Dina händer var ej bundna,
dina fötter ej slagna i bojor.
Du föll som man faller för onda män."
Då grät allt folket ännu mer över honom.
35 Sedan kom de alla för att förmå David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om jag smakar bröd eller något annat, innan solen har gått ner!" 36 Folket hörde detta, och det togs väl emot av alla, så som allt annat kungen gjorde togs väl emot av allt folket. 37 Hela folket och hela Israel insåg då att kungen inte hade haft någon del i att Abner, Ners son, hade blivit dödad. 38 Kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel? 39 Men jag är i dag svag, fastän jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är starkare än jag. Må Herren vedergälla den som gör ont för hans ondska."
2 Samuelsboken 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David får övertaget
3 Kriget mellan Sauls ätt och Davids blev långvarigt. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas position blev allt svagare.
2 David fick ett flertal söner medan han bodde i Hebron.
Den förstfödde hette Amnon, och han föddes av Achinoam från Jisreel.
3 Hans andre son hette Kilav, och han föddes av Avigajil, änkan till Naval från Karmel.
Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till Talmaj, kungen av Geshur.
4 Den fjärde sonen var Adonia, som föddes av Haggit.
Den femte var Shefatja, son till Avital,
5 och den sjätte Jitream, son till Davids hustru Egla.
Alla dessa söner föddes åt David i Hebron.
Avner förhandlar med David
6 Allt eftersom kriget fortsatte, stärkte Avner sin position hos Sauls ätt. 7 Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och när nu Ish-Boshet anklagade Avner för att ha legat med sin fars bihustru, 8 blev Avner rasande för Ish-Boshets beskyllning.
”Är jag en hund från Juda? Jag har varit lojal mot din far, Sauls familj, hans bröder och vänner och inte överlämnat dig åt David och så anklagar du mig för en kvinnas skull! 9 Gud får straffa Avner om jag inte gör allt som Herren med ed har lovat David: 10 att låta kungamakten tas från Sauls ätt och sätta David på tronen i Israel och i Juda, från Dan till Beer Sheva![a]”
11 Ish-Boshet vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Avner.
12 Efter det sände Avner budbärare till David för att säga: ”Vems land är detta? Slut förbund med mig, så ska jag hjälpa dig att få hela Israel på din sida!”
13 David svarade: ”Jag ingår gärna förbund med dig, men jag vägrar förhandla, om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.” 14 David sände sedan följande besked till Ish-Boshet: ”Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filistéers förhudar.”
15 Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son, 16 som gråtande följde henne ända till Bachurim. Där befallde Avner honom att återvända hem och då gjorde han det.
17 Avner hade talat med Israels äldste och sagt: ”Under lång tid har ni önskat att få David till kung. 18 Nu är det dags att handla, för Herren har sagt: ’Det är genom min tjänare David som jag ska rädda mitt folk Israel från filistéerna och alla andra fiender.’ ”
19 Avner talade också med benjaminiterna.[b] Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David vad Israel och Benjamins stam kommit fram till.
20 Tjugo män följde med Avner till David i Hebron och David ordnade med en fest för dem.
21 Avner sa till David: ”Jag vill gå och sammankalla hela Israels folk till dig, min herre och kung, så att de ingår förbund med dig, så att du får regera över allt, precis som du i ditt hjärta önskar.”
David lät Avner gå därifrån i lugn och ro.
Joav dödar Avner
22 Davids män och Joav kom just då tillbaka från en plundringsfärd och hade mycket byte med sig. Avner var inte kvar hos David i Hebron, eftersom denne hade låtit honom gå i lugn och ro därifrån. 23 Joav kom med hela sin här och fick reda på att Avner, Ners son, just hade varit hos kungen och fått gå därifrån i lugn och ro. 24 Joav gick in till kungen och sa: ”Vad har du gjort? Här kommer Avner till dig, vad menar du med att bara låta honom gå? 25 Du känner ju Avner, Ners son. Förstår du inte att han kom för att bedra dig och spionera på alla dina förehavanden?”
26 Joav lämnade David och skickade sedan budbärare för att hinna upp Avner. De hann ifatt honom vid Siras brunn och han återvände med dem. Men David visste ingenting om detta.
27 När Avner kom till Hebron, tog Joav honom åt sidan vid stadsporten som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället stack han honom ett dödande hugg i magen för att hämnas sin bror Asael.
28 När David fick höra vad som hänt, sa han: ”Herren vet att jag och mitt kungadöme för alltid är oskyldiga till Avners, Ners sons, död. 29 Joav och hans släkt må bära skulden till hans död! Må det i deras släkt från och med nu alltid finnas någon med öppna sår eller spetälska, någon som går på kryckor, någon som faller i strid eller sådana som saknar mat!”
30 Joav och hans bror Avishaj dödade alltså Avner, eftersom han dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.
31 Sedan sa David till Joav och alla dem som var med honom: ”Riv sönder era kläder! Ta på er säckkläder och gå framför Avners bår och håll dödsklagan!” Kung David följde också efter båren.
32 De begravde Avner i Hebron och kungen och allt folket grät och sörjde.
33 Kungen sjöng också en klagosång:
”Varför måste Avner dö som en laglös?
34 Dina händer var inte bundna,
dina fötter inte i bojor.
Du föll som man faller för onda män.”
Och allt folket grät än en gång för hans skull.
35 Sedan kom man med mat till David och försökte få honom att äta medan det fortfarande var dag, men han svor: ”Gud må straffa mig både nu och för alltid om jag smakar vare sig bröd eller något annat förrän solen gått ner!” 36 Folket fick snart reda på detta och uppskattade hans handlande. Ja, allt vad David gjorde uppskattades av folket.
37 Den dagen förstod hela folket där och i Israel att David inte på något sätt var skyldig till mordet på Avner, Ners son.
38 David sa till sina män: ”Förstår ni vilken mäktig ledare och stor man som har fallit i Israel i dag? 39 Men jag är alltför svag, även om jag är smord till kung, för att göra något åt de där starka männen, Serujas söner. Herren får straffa de onda för deras onda gärningar!”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.