Add parallel Print Page Options

Davids rike upprättas evigt

(5:6—10:19)

David intar Jerusalem

(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)

David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.

David intog då Sions borg, Davids stad. David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.[a]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”

David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo[b] och sedan vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.

11 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. 12 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. 14 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15 Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16 Elishama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filistéerna

(1 Krön 14:8-17)

17 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.[c] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. 18 Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.

19 Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”

Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”

20 David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[d]. 21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.[e]

22 Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. 23 När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! 24 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”

25 David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:8 David lånar jevuséernas egna ord i v. 6 och kallar dem ironiskt för blinda och lama, människor som inte kunde försvara sig.
  2. 5:9 Namnet kan också översättas utfyllnad.
  3. 5:17 Detta hände antagligen innan David intagit Jerusalem.
  4. 5:20 Betyder ungefär Herren som bryter igenom.
  5. 5:21 Man brände avgudarna. Se 1 Krön 14:12.

I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
    stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Alla folk ska strömma dit,
många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
    Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
    Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
        och Herrens ord från Jerusalem.
Han ska döma mellan nationerna,
    skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.

Kom, Jakobs släkt,
    och låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
    därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
    och de gör handslag med hedningar.[a]
Landet är fullt av silver och guld,
    av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
    Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
    det som deras fingrar har gjort.
Därför tvingas människan att böja sig
    och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!

10 Fly in i klippan,
    göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
    och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
    människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14     alla höga berg
och alla höga kullar,
15     alla höga torn
och befästa murar,
16     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.

19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

22 Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.

26 Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt. Det är vår mor.

Read full chapter

10 Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

Read full chapter

12 Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han behöver aldrig mer lämna det. Jag ska skriva på honom min Guds namn, namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen från min Gud, och mitt nya namn.

Read full chapter