David blir kung över hela Israel

Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: "Vi är av samma kött och blod som du. Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel." När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel. David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem

Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. Dessa sade till David: "Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig." De tänkte: David kan inte komma hit in. Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.

På den dagen sade David: "Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar." Därför brukar man säga: "Ingen blind eller halt skall komma in i huset."

Och David slog sig ner på borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

11 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med timmermän och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. 12 Och David märkte att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.

13 David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David. 14 Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, 16 Elisama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filisteerna

17 När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen. 18 Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen. 19 Då frågade David Herren: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade David: "Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand."

20 Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: " Herren har brutit ner[a] mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 21 Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.

22 Men filisteerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen. 23 När David då frågade Herren, svarade han: "Du skall inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står. 24 Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 25 Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.

Footnotes

  1. 2 Samuelsboken 5:20 har brutit ner Hebr. "parás".

Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.

Davids rike upprättas evigt

(5:6—10:19)

David intar Jerusalem

(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)

David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.

David intog då Sions borg, Davids stad. David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.[a]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”

David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo[b] och sedan vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.

11 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. 12 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. 14 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15 Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16 Elishama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filistéerna

(1 Krön 14:8-17)

17 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.[c] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. 18 Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.

19 Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”

Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”

20 David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[d]. 21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.[e]

22 Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. 23 När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! 24 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”

25 David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.

Footnotes

  1. 5:8 David lånar jevuséernas egna ord i v. 6 och kallar dem ironiskt för blinda och lama, människor som inte kunde försvara sig.
  2. 5:9 Namnet kan också översättas utfyllnad.
  3. 5:17 Detta hände antagligen innan David intagit Jerusalem.
  4. 5:20 Betyder ungefär Herren som bryter igenom.
  5. 5:21 Man brände avgudarna. Se 1 Krön 14:12.

Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade så: »Vi äro ju ditt kött och ben.

Redan för länge sedan, då Saul ännu var konung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel.»

När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel.

David var trettio år gammal, när han blev konung, och han regerade i fyrtio år.

I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

Och konungen drog med sina män till Jerusalem, mot jebuséerna, som bodde där i landet. De sade då till David: »Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.»

Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad.

Och David sade på den dagen: »Vemhelst som slår ihjäl en jebusé och tränger fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessa halta och blinda, som David hatar.» Därför plägar man säga: »Ingen blind och halt må komma in i huset.»

Sedan tog David sin boning på borgen och kallade den Davids stad. Där uppförde David byggnader runt omkring, från Millo och vidare inåt.

10 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN, härskarornas Gud, var med honom.

11 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock timmermän och stenhuggare; och de byggde ett hus åt David.

12 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folk Israels skull.

13 Och David tog sig ännu flera bihustrur och hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron; och åt David föddes ännu flera söner och döttrar.

14 Dessa äro namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,

16 Elisama, Eljada och Elifelet.

17 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ned till borgen.

18 Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.

19 Då frågade David HERREN: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade David: »Drag upp; ty jag skall giva filistéerna i din hand.

20 Och David kom till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade han: »HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.

21 De lämnade där efter sig sina avgudabilder, och David och hans män togo dessa med sig.

22 Men filistéerna drogo upp ännu en gång och spridde sig i Refaimsdalen.

23 När David då frågade HERREN, svarade han: »Du skall icke draga ditupp; du må kringgå dem bakifrån, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

24 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, skynda då raskt fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»

25 David gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde dem från Geba ända fram emot Geser.