Add parallel Print Page Options

18 Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 19 Därför att du är bedrövad i ditt innersta och har ödmjukat dig inför Herren, sedan du fått höra mina ord mot denna plats och dess invånare, för att de skulle väcka fasa och förbannelser, och du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, har jag hört dig, säger Herren. 20 Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats.’ ”

De återvände till kungen med detta svar.

Read full chapter

14     De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
    De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
    Men ingenting är väl.

Read full chapter

13 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”

14 Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. 15 Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. 16 De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

17 Säg detta till dem:

’Natt och dag
    strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
    Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
    av ett helt obotligt sår.
18 Om jag går ut på fälten
    ser jag dem som fallit för svärd.
Kommer jag in i staden
    ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
    irrar rådlösa omkring i landet.[a]’ ”

19 Har du fullkomligt förkastat Juda?
    Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
    att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
    men inget gott kommer,
på en tid av helande,
    men det råder förskräckelse.
20 Herre, vi bekänner vår ondska
    och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21     För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
    Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
    och bryt det inte!
22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
    skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
    kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
    Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
    för du har gjort allt detta.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:18 Grundtextens innebörd är osäker.