^17 (A) Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och omgavs av ett nätverk av granatäpplen, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.

Jakin och Boas

^15 (A) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar^[a] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. ¹⁶ Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. ¹⁷ Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas^[b].

¹² Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.

¹³ Han gjorde också de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.

¹⁴ Dessutom gjorde också faten och underredena att ställa faten på. ¹⁵ Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det. ¹⁶ Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. ¹⁷ På Jordanslätten, mellan Suckot^[a] och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. ¹⁸ Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

^19 (A) Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, ²⁰ liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, ²¹ dessutom blomverket, lamporna och lamptängerna av guld – allt av finaste guld. ²² Han lät också göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

^21 (A) Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar^[a] lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. ²² Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. ²³ Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring etthundra.

Juda rikes undergång

²⁴ Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. ²⁵ Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. ²⁶ Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. ²⁷ Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

²⁸ Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3 023 judar ²⁹ och i Nebukadressars artonde regeringsår^[b] 832 personer från Jerusalem. ³⁰ I Nebukadressars tjugotredje regeringsår^[c] förde Nebusaradan, översten för livvakterna,^[d] bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

Kung Jojakins benådning

^31 (B) Men i det trettiosjunde året^[e] sedan Juda kung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Babels kung Evil-Merodak^[f] – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. ³² Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. ^33 (C) Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. ³⁴ Ett fast underhåll^[g] fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.