”Jag vill lovsjunga Herren,
        högt är han upphöjd.
    Häst och ryttare störtade han
        i havet.
^2 (A) Herren är min styrka
    och min lovsång,
        han blev min frälsning.
    Han är min Gud,
        jag vill prisa honom,
    min fars Gud,
        jag vill upphöja honom.
^3 (B) Herren är en stridsman,
    Herren är hans namn.
⁴ Faraos vagnar och här
        kastade han i havet,
    hans utvalda krigsmän
        dränktes i Röda havet.
⁵ Djupen täckte dem,
    de sjönk till botten som stenar.
⁶ Din högra hand, Herre,
        är härlig i sin kraft,
    din högra hand, Herre,
        krossade fienden.
⁷ I din stora höghet
        slog du ner dina motståndare,
    du släppte lös din glödande vrede,
        den förtärde dem som strå.

⁸ Av din näsas fnysning^[a]
        dämdes vattnen upp,
    böljorna reste sig som en mur,
        vattenströmmarna stelnade
            i havets djup.
⁹ Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
        jag ska hinna upp dem,
    jag ska dela upp bytet,
        släcka min hämnd på dem.
    Jag ska dra mitt svärd,
        min hand ska förgöra dem.
¹⁰ Du andades på dem
        och havet täckte dem,
    de sjönk som bly
        i de väldiga vattnen.
^11 (C) Vem är som du bland gudarna,
        Herre?
    Vem är som du, härlig i helighet,
        värdig fruktan och lovsång,
            du som gör under?
¹² Du sträckte ut din högra hand,
    och jorden slukade dem.
^13 (D) Du ledde med din nåd
        det folk som du återlöst,
    du förde dem med din makt
        till din heliga boning.
^14 (E) Folken hörde det och darrade,
    ångest grep Filisteens invånare.
¹⁵ Då blev Edoms furstar förskräckta,
        Moabs hövdingar bävade,
    Kanaans alla invånare
        smälte av ångest.
^16 (F) Över dem föll skräck och fruktan.
    Inför din mäktiga arm stod de
        som förstenade
    tills ditt folk drog förbi, Herre,
        tills folket drog förbi
            som du hade köpt.
^17 (G) Du för dem in
    och planterar dem
        på din arvedels berg,
    den plats som du gjort
        till din boning, Herre,
    den helgedom, Herre,
        som dina händer berett.
^18 (H) Herren ska regera alltid
    och för evigt.”

”Lovsjung Herren,
        högt är han upphöjd!
    Häst och ryttare störtade han
        i havet.”