² Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.

³ Om han kom ensam, ska han ensam ges fri, men om han var gift, ska hans hustru friges med honom. ⁴ Om hans herre gav honom en hustru och hon har fött honom söner eller döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande tillhöra honom och mannen ensam blir fri.

⁵ Men om slaven säger: ’Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri,’ ⁶ då ska hans herre föra honom fram inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för alltid.

⁷ Om en man säljer sin dotter som slavinna^[a], ska hon inte bli fri som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre inte tycker om henne sedan han valt ut henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne trolöst. ⁹ Om han väljer ut henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rättigheter. ¹⁰ Skulle han gifta sig med ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat, kläder eller bostad. ¹¹ Om han sviker henne i något av dessa tre ting, ska hon bli fri utan ersättning.

¹² Den som slår en man så att han dör, ska själv dödas. ¹³ Men om det inte var hans avsikt utan något som Gud lät ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly. ¹⁴ Om någon avsiktligt dödar en annan ska han gripas även vid mitt altare och dödas.

¹⁵ Den som slår någon av sina föräldrar ska straffas med döden.

¹⁶ Den som rövar bort en annan människa ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller redan har blivit sålt.

¹⁷ Den som förbannar^[b] sina föräldrar ska dömas till döden.

¹⁸ Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs men inte dör ¹⁹ och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff. Han måste dock betala honom för den tid han förlorat och sörja för att han blir botad.

²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att slaven dör, ska han straffas. ²¹ Men om slaven är på benen igen efter några dagar,^[c] ska mannen inte straffas eftersom slaven var hans egendom.

²² Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna så att hon föder för tidigt, men ingen allvarlig skada sker, ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.

²³ Om en skada inträffar, ska liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om en man slår sin slavs eller slavinnas öga så att ögat blir oanvändbart, ska slaven friges som ersättning för ögat. ²⁷ Om han slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han också frige den skadade som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas och köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas, ²⁹ såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och ägaren trots detta inte har hållit den under uppsikt. Om det är så och oxen dödar en man eller en kvinna, ska oxen stenas och dess ägare också dödas. ³⁰ Men blir han ålagd att betala en summa pengar, kan han lösa ut sitt liv för den summa som begärs.

³¹ Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren ge slavens herre 30 silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.

Regler om egendom

³³ Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, ³⁴ ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare och den förre får behålla det döda djuret.

³⁵ Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och likaså den dödade oxens kropp. ³⁶ Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft den under uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe och han får behålla det döda djuret.

Slavar

(2 Mos 21:2-6)

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året ¹³ och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. ¹⁴ Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. ¹⁵ Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.

¹⁶ Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, ¹⁷ då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. ¹⁸ Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa^[a] det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.

Förstfödda djur

¹⁹ Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. ²⁰ Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. ²¹ Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. ²² Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. ²³ Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.

¹⁴ ’Vart sjunde år ska ni var och en frige de hebreiska landsmän som har sålt sig till er och tjänat er i sex år. Då ska du låta honom gå fri från dig.’ Men era förfäder lyssnade inte på mig och lydde mig inte.