2 Samuelsboken 22

Svenska Folkbibeln 2015

Herre, mitt bergfäste,
    min borg och min räddare,
^3 (C) min Gud, min klippa
        och min tillflykt,
    min sköld och min frälsnings horn,
        mitt värn och mitt skydd,
    min frälsare som frälser mig
        från våldet.
⁴ Till Herren, den högt lovade,
        ropar jag,
    och jag blir frälst från mina fiender.

^5 (D) Dödens vågor omgav mig,
    fördärvets strömmar skrämde mig.
^6 (E) Dödsrikets band omslöt mig,
    dödens snaror mötte mig.
^7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
        jag ropade till min Gud.
    Från sitt tempel hörde han min röst,
        mitt rop nådde hans öron.

^8 (G) Då skakade jorden och bävade,
        himlens grundvalar darrade,
    de skakade av hans brinnande vrede.
^9 (H) Rök steg ur hans näsa
        och förtärande eld ur hans mun,
    det gnistrade av glöd från honom.
^10 (I) Han sänkte himlen och steg ner
    med mörka moln under sina fötter,
¹¹ han red på keruben och flög,
    han svävade fram på vindens vingar.
^12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd
        omkring honom:
    vattenmassor, tjocka moln.
¹³ Ur glansen framför honom
    flammade glödande kol.
^14 (K) Herren dundrade från himlen,
    den Högste höjde sin röst.
^15 (L) Han sköt pilar och skingrade dem,
    blixtar och förvirrade dem.
¹⁶ Flodbäddar blev synliga,
        jordens grundvalar blottades
    för Herrens tillrättavisning,
        för hans vredes stormvind.

^17 (M) Han räckte sin hand från höjden
        och grep tag i mig,
    han drog mig upp
        ur de väldiga vattnen.
^18 (N) Han räddade mig
        från min mäktige fiende,
    från dem som hatade mig
        och var starkare än jag.
¹⁹ De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren var mitt stöd.
²⁰ Han förde mig ut på rymlig plats,
    han räddade mig
        eftersom han älskar mig.

^21 (O) Herren var god mot mig
        efter min rättfärdighet,
    han lönade mig
        efter mina händers renhet,
²² för jag har hållit mig
        på Herrens vägar
    och inte avfallit från min Gud.
²³ Jag har haft alla hans domar
        för ögonen
    och inte avvisat hans stadgar.
^24 (P) Jag har varit fullkomlig inför honom
    och aktat mig för synd.
^25 (Q) Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,
    efter min renhet inför hans ögon.

²⁶ Mot den trogne är du trofast,
    mot den fullkomlige
        är du fullkomlig.
^27 (R) Mot den rene är du ren,
    men mot den falske är du vrång.
^28 (S) Du frälser ett förtryckt folk,
    men du har ögonen på de stolta
        och ödmjukar dem.
^29 (T) Ja, du är min lampa, Herre,
    Herren gör mitt mörker ljust.
^30 (U) Med dig slår jag ner en armé,
    med min Gud stormar jag murar.

^31 (V) Guds väg är fullkomlig,
        Herrens ord är rent.
    Han är en sköld för alla
        som flyr till honom.
^32 (W) Vem är Gud förutom Herren,
    vem är en klippa utom vår Gud?

³³ Gud är mitt starka värn,
    han gör min väg fullkomlig^[b].
^34 (X) Du gör mina fötter som hindens
    och ställer mig på mina höjder.
^35 (Y) Du lär mina händer att strida,
    mina armar
        att spänna kopparbågen.
^36 (Z) Du ger mig din frälsnings sköld,
    din ödmjukhet gör mig stor.
^37 (AA) Du gör plats för mina steg
        där jag går,
    mina fötter vacklar inte.

³⁸ Jag förföljde mina fiender
        och förgjorde dem,
    jag vände inte förrän
        jag gjort slut på dem.
³⁹ Jag gjorde slut på dem och slog dem
        så att de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
⁴⁰ Du rustade mig med kraft
        för striden,
    du böjde mina motståndare
        under mig.
^41 (AB) Mina fiender drev du
        på flykten för mig,
    dem som hatade mig förintade jag.
^42 (AC) De såg sig omkring,
        men ingen räddare fanns,
    till Herren,
        men han svarade dem inte.
⁴³ Jag malde dem till stoft på marken,
    jag krossade dem
        och trampade ner dem
            som smuts på gatan.

⁴⁴ Du räddade mig ur mitt folks strider,
    du bevarade mig
        som ett huvud över hednafolk,
    folk jag inte kände blev mina tjänare.
^45 (AD) Främlingar kröp för mig,
    så snart de hörde om mig
        lydde de mig.
⁴⁶ Främlingarnas mod vissnade bort,
    bävande lämnade de sina fästen.

⁴⁷ Herren lever!
    Lovad är min klippa,
        upphöjd är Gud,
    min frälsnings klippa.
⁴⁸ Gud, du har gett mig hämnd
    och lagt folken under mig.
⁴⁹ Du har fört mig ut från mina fiender,
    du har upphöjt mig
        över mina motståndare
    och räddat mig från våldsmän.
^50 (AE) Därför vill jag tacka dig
        bland hednafolken, Herre,
    och lovsjunga ditt namn,
^51 (AF) för du ger stora segrar till din kung
        och visar nåd mot din smorde,
    mot David och hans ätt till evig tid.