Add parallel Print Page Options

13 Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. 14 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.[a] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, 15 men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. 16 Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”

17 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David tar emot Herrens välsignelse

(1 Krön 17:16-27)

18 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?[b] 20 Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. 21 För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. 22 Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 23 Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn[c] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. 24 Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

25 Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 26 Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. 27 Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. 28 Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 29 Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:14 Dessa ord användes i mellanöstern förr i tiden då en kung insattes i tjänst, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son.
  2. 7:19 Innebörden i grundtexten är i den sista satsen i versen osäker. T.ex. Septuaginta och Vulgata översätter (ganska ordagrant): Och detta till lag/norm för människan, Herre.
  3. 7:23 Eller: dess namn.

Därför planerar jag nu att bygga ett tempel åt Herrens, min Guds, namn, precis som Herren talade till min far David: ’Din son ska bli din efterträdare på tronen och bygga ett tempel åt mitt namn.’

Read full chapter

12 ”När det gäller detta hus som du nu bygger, om du gör som jag har sagt och följer alla mina befallningar och instruktioner, så ska jag uppfylla det löfte genom dig som jag gav din far David

Read full chapter

”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
    svurit till min tjänare David:
’Jag ska låta din ätt bestå för evigt
    och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla

Himlen prisar dina under, Herre,
    de heligas församling din trofasthet.
För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?
    Vem bland Guds söner är lik Herren?
Gud är fruktad i de heligas råd,
    stor och fruktad mer än alla omkring honom.
Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
    Du är mäktig, Herre,
och din trofasthet omger dig.

10 Du råder över det brusande havet.
    När vågorna stiger stillar du dem.
11 Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
    Du skingrade dina fiender med din kraft.
12 Din är himlen och din är jorden,
    du har grundlagt världen med allt som finns där.
13 Du skapade norr och söder.
    Tabor och Hermon jublar över ditt namn.
14 Din arm är full av kraft.
    Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

15 Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,
    nåd och trofasthet går framför dig.
16 Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,
    Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.
17 De gläder sig dag för dag över ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet.
18 Du är deras ära och styrka,
    och genom din välvilja lyfter du vårt horn.
19 För vår sköld tillhör Herren,
    och vår kung tillhör Israels Helige.

20 I en syn talade du en gång
    till dina fromma och sa:
”Jag har gett en krigare styrka,
    jag har upphöjt en ung man bland folket.
21 Jag har funnit min tjänare David.
    Med min heliga olja har jag smort honom.
22 Min hand ska stödja honom,
    ja, min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,
    ingen gudlös ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans motståndare framför honom
    och slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd ska vara med honom,
    och i mitt namn ska hans horn lyftas.
26 Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna i hans makt.
27 Han ska ropa till mig:
    ’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’
28 Jag ska göra honom till en förstfödd,
    till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag ska visa honom nåd i evighet,
    och mitt förbund med honom ska stå fast.
30 Jag ska låta hans ätt bestå för alltid
    och hans tron så länge himlen består.

31 Om hans barn överger min lag
    och inte följer mina bud,
32 om de bryter mot mina förordningar
    och inte lyder mina befallningar,
33 kommer jag att straffa deras synd med ris
    och deras missgärning med slag.
34 Men jag ska inte ta bort min nåd från honom
    eller svika i min trofasthet.
35 Jag ska inte bryta mitt förbund
    eller ändra på något av det jag har sagt,
36 för jag har svurit i min helighet
    – och jag ska inte ljuga för David – 
37 att hans ätt ska få bestå för evigt
    och hans tron inför mig som solen,
38 för evigt som månen,
    det trofasta vittnet i skyn.” Séla

39 Men du har förkastat, stött bort
    och varit vred på din smorde.
40 Du har upphävt förbundet med din tjänare,
    du har vanärat hans krona i smutsen.
41 Du har brutit ner alla hans murar
    och raserat hans fästen.
42 Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom,
    och hans grannar hånar honom.
43 Du har styrkt hans motståndare
    och låtit hans fiender glädja sig.
44 Du har gjort hans svärd obrukbart
    och vägrat hjälpa honom i striden.
45 Du har gjort slut på hans härlighet
    och vält omkull hans tron.
46 Du har förkortat hans ungdomstid
    och klätt honom i skam. Séla

47 Herre, hur länge ska du hålla dig gömd,
    hur länge kommer din vrede att brinna som eld?
48 Tänk på hur flyktig min livstid är,
    hur förgängliga du har skapat alla människobarn.
49 Kan en människa leva och slippa se döden?
    Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla
50 Herre, var finns nu din nåd från förr,
    den som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
    vad jag måste utstå från andra folk!
52 Dina fiender hånar mig, Herre,
    de hånar din smorde överallt där han går fram.

53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen!

Read full chapter