²¹ Du får inte offra något av dina barn till Molok^[a]. Du får inte vanhelga din Guds namn, för jag är Herren.

²⁶ Ni får inte äta blodigt kött. Inte heller får ni befatta er med spådomar och trollkonster.

²⁷ Ni får inte klippa håret vid tinningarna eller kanten av skägget.

²⁸ Ni ska inte rista in några märken i er hud för någon död eller tatuera er. Jag är Herren.

²⁹ Du ska inte vanhelga din dotter genom att göra henne till en prostituerad, för då kommer landet snart att bli fyllt av otukt och ondska.

³⁰ Håll mina sabbater och respektera min helgedom. Jag är Herren.

³¹ Orena er inte genom att rådfråga de dödas andar och spådomsandar. Jag är Herren, er Gud.

³² Du ska resa dig och visa de äldre vördnad och respekt i fruktan för Gud. Jag är Herren.

³³ Ni ska inte behandla en invandrare illa som lever i ert land. ³⁴ De ska behandlas som israeliter. Älska dem som dig själv och kom ihåg att ni också var främlingar i Egypten. Jag är Herren, er Gud.

³⁵ Var inte oärliga och använd aldrig falska mått på längd, vikt och rymd. ³⁶ Ni ska ha riktig våg och riktiga vikter, likaså riktiga mått av vilka slag de än är. Jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. ³⁷ Ni ska hålla alla mina befallningar och stadgar och lyda dem. Jag är Herren.’ ”

⁶ Jag ska vända mig mot den som i otrohet rådfrågar de dödas andar och spådomsandar och utrota den personen ur hans folk.

²⁷ En man eller kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig ska ni stena till döds. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.’ ”

⁷ Saul befallde därför sina tjänare att leta reda på en andebesvärjerska som han kunde fråga till råds. Han fick då veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor. ⁸ När natten kom, tog han på sig vanliga enkla kläder för att inte bli igenkänd och gick till kvinnans hem tillsammans med två av sina män.

”Frammana en ande åt mig”, sa han, ”en som jag uppger vid namn!” ⁹ ”Du vet väl att Saul har gjort sig av med andebesvärjare och spåmän från landet”, sa kvinnan. ”Försöker du fånga mig i en fälla och få mig dödad?” ¹⁰ Men Saul svor: ”Så sant Herren lever, du kommer inte att bestraffas för det här!” ¹¹ Kvinnan svarade: ”Vem är det du vill jag ska mana fram?” ”Samuel”, svarade Saul.

¹² Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är Saul!” ¹³ ”Var inte rädd”, sa kungen till henne. ”Vad ser du?” ”Jag ser ett gudaväsen^[a] som kommer upp ur jorden”, sa hon. ¹⁴ ”Hur ser han ut?” frågade Saul. ”Det är en gammal man, klädd i en mantel”, svarade kvinnan. Då förstod Saul att det var Samuel och han bugade sig djupt inför honom.

¹⁵ ”Varför har du stört mig genom att mana fram mig?” frågade Samuel. ”Därför att jag är i stora svårigheter”, svarade Saul. ”Filistéerna strider mot mig och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra.”

¹⁶ Men Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren redan har lämnat dig och blivit din fiende? ¹⁷ Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en annan, till David. ¹⁸ Allt detta har kommit över dig, därför att du inte lydde Herrens befallning och inte verkställde hans vredesdom över amalekiterna.^{[b] 19} Nu kommer både du och hela Israel att överlämnas åt filistéerna och i morgon kommer du och dina söner att vara här med mig. Herren kommer även att överlämna Israels armé åt filistéerna.”

²⁰ Då föll Saul raklång till marken av fruktan för Samuels ord. Han var alldeles utmattad, eftersom han inte hade ätit på ett dygn. ²¹ När kvinnan kom till Saul och såg att han var skräckslagen, sa hon: ”Jag, din tjänarinna, lydde dig med risk för mitt liv och gjorde som du ville. ²² Lyssna nu till mig, din tjänarinna, och låt mig ställa fram lite mat, så att du får äta och får nya krafter och orkar återvända hem!”

²³ Saul vägrade, han ville inte äta. Men när männen som var med honom också vädjade till honom, gav han till sist med sig. Han reste sig upp och satte sig på sängen. ²⁴ Kvinnan hade en gödkalv i huset och skyndade sig ut för att slakta den. Hon tog fram mjöl och gjorde en deg och bakade osyrat bröd. ²⁵ Sedan bar hon in maten till Saul och hans män och de åt innan de försvann ut i natten.