Följden av olydnad

(5 Mos 28:15-68)

¹⁴ Men om ni inte lyssnar till mig eller lyder mina bud ¹⁵ utan förkastar mina stadgar och föraktar mina befallningar så att ni inte handlar efter mina bud utan bryter mitt förbund, ¹⁶ så ska jag låta er drabbas av ångest, förödande sjukdom och brännande feber. Er syn ska försvagas och era liv förkortas. Ni ska så er säd förgäves och era fiender ska äta upp skörden.

¹⁷ Jag ska vända mig mot er och ni kommer att bli slagna av era fiender. De som hatar er kommer att regera över er. Ni kommer till och med att fly fast ingen förföljer er. ¹⁸ Om ni då fortfarande är olydiga mot mig, ska jag straffa er sju gånger värre för era synder. ¹⁹ Jag ska krossa ert stolta övermod och göra så att er himmel blir som järn och er jord som koppar. ²⁰ Ni ska använda era krafter förgäves. Ert land ska inte ge skördar och era träd ska vara utan frukt.

²¹ Om ni ändå fortsätter med er fientliga inställning mot mig och inte vill lyssna till mig, ska jag låta er drabbas sju gånger värre såsom era synder förtjänar. ²² Jag ska sända vilda djur som ska döda era barn, fördärva era boskapshjordar och minska ert antal så att vägarna blir öde.

²³ Om inte ens detta får er att bättra er utan ni fortsätter att vandra i strid mot min vilja, ²⁴ ska jag möta er med samma fientlighet och göra det sju gånger värre för era synders skull. ²⁵ Jag ska hämnas med svärd för att ni brutit förbundet med mig. Ni ska tvingas fly till era städer, jag ska sända sjukdomar bland er där och ni kommer att besegras av era fiender. ²⁶ Jag ska förstöra era livsmedelsförråd, så att tio kvinnor ska i en enda ugn kunna baka ert bröd. Ni ska fortfarande vara hungriga efter att ha ätit de ransoner som vägs upp åt er.

²⁷ Om ni då fortfarande inte lyssnar till mig utan fortsätter med er fientliga inställning, ²⁸ ska jag låta min vrede komma lös över er och sända sju gånger värre straff för era synder. ²⁹ Ni ska äta era egna söner och döttrar. ³⁰ Jag ska förgöra era offerplatser, hugga ner era rökelsealtaren och lämna era döda kroppar att ligga och ruttna bland avgudarna. Jag ska avsky er. ³¹ Jag ska göra era städer öde och förstöra era helgedomar och kommer inte att finna lukten av era offer som behaglig. ³² Jag ska ödelägga ert land, så att era fiender som bor där kommer att förvånas.

³³ Jag kommer att sprida ut er bland de olika folken och förfölja er med draget svärd. Ert land ska bli öde och era städer förstörda. ³⁴ Då ska landet få gottgörelse för sina sabbater under den tid det ligger öde och ni är fångar i fiendeland. Då ska landet vila och njuta av sina sabbater. ³⁵ Hela den tid landet ligger öde ska det ha den sabbatsvila det inte fick under era sabbater medan ni bodde där.

³⁶ Jag kommer att göra dem som lämnats kvar så ängsliga i sina hjärtan i sina fienders länder att ljudet av ett löv som virvlar runt i vinden får dem att fly som om de förföljdes av en man med svärd. De ska falla när ingen jagar dem. ³⁷ Även om ingen förföljer dem ska de snubbla över varandra i flykten som om de flydde för svärd. Ni kommer inte att kunna stå emot era fiender. ³⁸ Ni ska förgås bland folken och uppslukas av era fienders land. ³⁹ De som är kvar ska tyna bort i fiendeland på grund av sina egna synder men också på grund av sina förfäders synder.

⁴⁰ Men då ska de bekänna både sina egna och sina förfäders synder, att de och deras förfäder syndat genom att handla trolöst mot mig och genom att avvisa mig ⁴¹ så att jag också visat fientlighet mot dem och fört dem till fiendens land. När slutligen deras onda hjärtan ödmjukar sig och de sonar sina synder, ⁴² ska jag på nytt komma ihåg mitt förbund med Abraham, Isak och Jakob och jag ska tänka på landet. ⁴³ Landet ska överges av dem och få njuta av sina sabbater medan det ligger öde utan dem. Då ska de sona sitt brott för att de förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. ⁴⁴ Trots detta ska jag ändå inte – medan de är i sina fienders land – utrota dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren, deras Gud. ⁴⁵ För deras skull ska jag tänka på mitt förbund med deras förfäder som jag ledde ut ur Egypten medan alla folk såg på, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.’ ”

⁴⁶ Det här var de stadgar, bud och lagar som Herren gav genom Mose på Sinai berg.

Förbannelser på grund av olydnad

(3 Mos 26:14-39)

¹⁵ Om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte lyder de lagar som jag ger dig idag, då ska alla dessa förbannelser drabba dig:

¹⁶ Du ska vara förbannad i staden och förbannad på fälten.

¹⁷ Din korg och ditt baktråg ska vara förbannade.

¹⁸ Förbannelse ska komma över de barn du får och skörden du skördar och förbannelse över din boskaps kalvar och över dina lamm.

¹⁹ Du ska vara förbannad när du går in och förbannad när du går ut.

²⁰ Herren ska sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt du gör tills du slutligen går under, eftersom du har gjort det onda och övergett mig. ²¹ Herren kommer att sända sjukdomar tills han har utrotat dig ur det land som du nu ska gå och ta i besittning. ²² Herren ska slå dig med kroppslig svaghet, feber och inflammationer, förödande hetta och torka, och med mjöldagg och mögel som härjar din säd. Detta ska förfölja dig tills du förgås.

²³ Himlen ovanför dig kommer att vara som koppar och jorden under dig som järn. ²⁴ Regnet ska Herren förvandla till dammoln som helt kommer att övertäcka dig tills du går under.

²⁵ Herren ska låta dina fiender besegra dig. Om du drar ut i strid mot dem från ett håll, ska du få fly för dem åt sju olika håll. Du kommer att bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. ²⁶ Dina döda ska bli mat åt himlens fåglar och åt vilddjuren och ingen ska finnas som kan jaga bort dem. ²⁷ Herren ska låta Egyptens bölder, svulster, skabb och klåda komma över dig och det ska inte finnas någon bot för dig. ²⁸ Han ska sända galenskap, blindhet och förvirring över dig. ²⁹ Du ska famla omkring mitt på ljusa dagen som en blind i sitt mörker. Du ska inte lyckas i något du gör utan ständigt vara förtryckt och utsugen. Ingen ska kunna rädda dig.

³⁰ Någon annan ska ta din fästmö och våldta henne. Du ska inte få bo i det hus du har byggt. Du ska inte få skörda frukten från vingården du har planterat. ³¹ Din oxe ska slaktas framför ögonen på dig, men du ska inte själv få äta av köttet. Din åsna ska tas ifrån dig med våld för att aldrig återlämnas. Dina får ska överlämnas till dina fiender och ingen ska kunna rädda dig. ³² Dina söner och döttrar ska inför dina ögon ges åt ett främmande folk. Du kommer att gråta dig trött av längtan efter dem, men du ska inte kunna göra något för att hjälpa dem. ³³ Ett främmande folk som du inte känner ska äta upp den skörd som du har arbetat så hårt för. Du ska ständigt vara förtryckt och utsatt för våld. ³⁴ Du kommer att förlora förståndet inför allt du ser omkring dig.

³⁵ Herren ska låta smärtsamma och obotliga bölder slå upp på dina knän och ben, ja, bölderna ska täcka dig från fötterna ända upp till huvudet.

³⁶ Herren kommer att driva bort både dig och den kung du valt till din härskare till ett folk som varken du eller dina förfäder kände till. Där kommer du att tillbe gudar av trä och sten. ³⁷ Du ska bli ett avskräckande exempel, ett ordspråk och en nidvisa bland alla de folk dit Herren kommer att fördriva dig.

³⁸ Du ska så mycket men skörda lite, för gräshopporna kommer att äta upp dina skördar. ³⁹ Du ska plantera vingårdar och vårda dem väl, men du kommer inte att få äta deras druvor eller dricka deras vin, för maskar kommer att fördärva plantorna. ⁴⁰ Olivträd ska växa överallt, men du får aldrig någon olja att använda, för träden ska tappa sin frukt. ⁴¹ De söner och döttrar du får kommer att bli bortförda i fångenskap. ⁴² Gräshopporna ska förstöra dina träd och det som växer på dina åkrar. ⁴³ Utlänningen som bor hos dig kommer att höja sig över dig, medan du själv ska sjunka allt djupare. ⁴⁴ Han ska låna ut pengar till dig, men du kommer inte att ha något att låna ut till honom. Han ska bli huvud och du ska bli svans.

⁴⁵ Alla dessa förbannelser ska drabba dig, förfölja dig och komma över dig tills du är krossad, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och befallningar som han gav dig. ⁴⁶ Dessa förbannelser ska bli till tecken och varning mitt ibland dig och dina efterkommande för alltid. ⁴⁷ Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, med glatt och villigt hjärta medan du hade överflöd på allt, ⁴⁸ ska du istället tvingas gå hungrig, törstig, naken och fattig och bli slav under de fiender Herren sänder mot dig. Ett ok av järn ska placeras runt din hals tills du har utplånats.

⁴⁹ Herren ska sända ett avlägset folk från jordens ände mot dig och det ska slå ner på dig som en örn. Det är ett folk vars språk du inte förstår, ⁵⁰ ett folk med grymma män som inte har förbarmande vare sig med ung eller gammal. ⁵¹ De ska äta upp all din boskap och all din skörd tills det är slut med dig. De ska inte lämna kvar något av din säd, ditt vin, din olja, dina kalvar och dina lamm utan de ska ruinera dig. ⁵² De ska belägra dina städer tills alla de höga och befästa murar som du såg som ett så säkert skydd faller. De ska belägra dig överallt i alla dina städer i det land Herren, din Gud, har gett dig.

⁵³ I den nöd som fienden vållar under belägringen ska du drivas till att äta dina egna söners och döttrars kött, dina barns, som Herren, din Gud, har gett dig. ⁵⁴ En vek och bortskämd man bland er ska bli fullkomligt hänsynslös mot sin egen bror, mot sin älskade hustru och mot de barn som ännu lever. ⁵⁵ Han ska vägra dem att smaka av det kött han själv äter – köttet av hans egna barn, det enda han har kvar att äta i den nöd som uppstår då fienden belägrar dina städer. ⁵⁶ En vek och bortskämd kvinna som knappt behövt nudda marken med sin fot, kommer inte att vilja dela med sig åt sin älskade make, sin son eller dotter, ⁵⁷ utan både moderkakan och det barn hon föder ska hon gömma för att ha till mat åt sig själv. Så fruktansvärd kommer nöden att vara under den belägring som dina fiender ska utsätta dina städer för.

⁵⁸ Om du inte noga följer allt som står i denna lag som finns nedskriven i denna bok och inte fruktar detta stora och fruktansvärda namn Herren^[a], din Gud, ⁵⁹ ska Herren sända obotliga plågor och sjukdomar över dig och dina efterkommande, svåra sjukdomar som inte går över. ⁶⁰ Han ska låta alla Egyptens sjukdomar som du var så rädd för komma över dig. ⁶¹ Men inte nog med det, Herren ska låta dig drabbas av andra sjukdomar och plågor som inte ens finns omnämnda i denna lagbok tills du blir utplånad. ⁶² Det ska inte finnas många kvar av er, fastän ni tidigare var talrika som stjärnorna på himlen, därför att du inte lyssnat till Herren, din Gud. ⁶³ Precis som Herren gladde sig åt att ge er framgång och föröka er, ska han då glädjas över att få förgöra er. Ni kommer att försvinna ur det land som du nu ska lägga under dig.

⁶⁴ Herren ska sprida ut dig bland alla folk från jordens ena ända till den andra. Där ska du tillbe andra gudar som varken du eller dina förfäder tidigare kände till gudar av trä och sten. ⁶⁵ Du ska inte finna någon ro bland dessa folk och ingen vila för din fot. Herren ska låta dig leva i ängslan med sorgsen blick och missmod. ⁶⁶ Ditt liv ska vara i ständig fara. Natt och dag ska du leva i rädsla och inte veta om du kommer att överleva. ⁶⁷ På morgonen ska du säga: ”Om det ändå vore kväll!” Och på kvällen ska du säga: ”Om det ändå vore morgon!” Skräcken ska fylla dig inifrån och när du öppnar ögonen, ska du se den mitt framför dig. ⁶⁸ Herren ska sända dig tillbaka till Egypten med skepp, en resa jag lovade att du aldrig skulle behöva göra. Där kommer ni att erbjuda er själva som slavar till era fiender, men ingen ska finnas som vill köpa er.

⁴ Den assyriske kungen upptäckte att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten. Han betalade inte heller längre den årliga skatten, och därför grep Salmanassar honom och satte honom i fängelse.

⁵ Den assyriske kungen invaderade hela landet, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid. ⁶ I kung Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung Samaria och förde bort folket till Assyrien. De fick bosätta sig i Halach, utmed floden Havor i Gosan, och i Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Detta hände därför att israeliterna syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, från faraos, den egyptiske kungens förtryck. De hade tillbett andra gudar ⁸ och följt sedvänjorna hos de folk som Herren hade fördrivit för dem, liksom de israeliska kungarnas seder och bruk.

⁹ Israels folk hade också i tysthet gjort det som inte var rätt i Herrens, deras Guds, ögon och de hade byggt offerplatser överallt där de bodde, i byar med vakttorn såväl som i städer. ¹⁰ De hade rest stenstoder och asherapålar på alla höjder och under alla grönskande träd, ¹¹ och de hade tänt rökelse på alla höjder, på samma sätt som alla de olika folk som Herren hade drivit undan för dem. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede. ¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar! Lyd mina bud och stadgar enligt den lag som jag gett era förfäder och sänt till er genom mina tjänare profeterna!” ¹⁴ Men de ville inte lyssna. De var lika motspänstiga som sina förfäder och vägrade att tro på Herren, sin Gud. ¹⁵ De förkastade hans föreskrifter och det förbund han hade ingått med deras förfäder och de förordningar han gett dem, och de följde värdelösa avgudar och blev själva värdelösa. De gjorde som folken omkring, fast Herren hade befallt dem att inte göra så. ¹⁶ De övergav alla Herrens, sin Guds, befallningar och gjorde sig två gjutna kalvar och en asherapåle. De böjde sig ner inför himlens hela härskara och tillbad Baal. ¹⁷ De offrade sina söner och döttrar i eld, de bedrev spådom, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede. ¹⁸ Herren blev så vred på Israel att han utplånade dem ur sin åsyn, tills bara Judas stam fanns kvar.

¹⁹ Men inte heller Juda lydde Herrens, sin Guds, befallningar, utan följde samma seder och bruk som Israel. ²⁰ Herren förkastade alltså hela Israels folk, och han förödmjukade dem och överlämnade dem åt plundrare, tills han hade stött ut dem från sig helt och hållet.

²¹ När Herren slet Israel ifrån Davids ätt, gjorde de Jerobeam, Nevats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd. ²² Israeliterna höll sig kvar i alla Jerobeams synder och upphörde inte med dem ²³ förrän Herren drev bort dem, precis som han hade varnat genom sina tjänare profeterna. Israeliterna fördes alltså bort från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. De övertog alltså Samarien och bosatte sig i dess städer. ²⁵ Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

²⁶ Man rapporterade då till kungen i Assyrien: ”De folk du har utvisat och placerat i Samariens städer känner inte till hur landets Gud ska dyrkas, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att döda dem, därför att folk inte vet hur de ska dyrka honom.”

²⁷ Då befallde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända, bosätta sig där och lära invånarna hur landets Gud skulle dyrkas. ²⁸ En av prästerna, som förts bort till Samarien, återvände alltså till Betel och undervisade hur de skulle dyrka Herren.

²⁹ Men varje folkgrupp tillverkade också sina egna gudar på var sin ort. De placerade dem i templen som samarierna hade ställt upp på sina offerplatser. ³⁰ De som kom från Babylon gjorde Suckot-Benot, de som kom från Kuta gjorde Nergal och folket från Hamat gjorde Ashima. ³¹ De från Avva gjorde Nivchas och Tartak, och folket från Sefarvajim brände sina egna barn åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek.

³² De fruktade också Herren, men utsåg bland sig själva präster som skulle tjänstgöra i templen på offerplatserna. ³³ Samtidigt som de fruktade Herren, fortsatte de att tjäna sina egna gudar och följa sederna hos de folk som de kom ifrån. ³⁴ Än i dag håller de fast vid sina gamla seder i stället för att frukta Herren och lyda de stadgar och bud, den lag Herren gav till Jakobs ättlingar, den Jakob som Herren gav namnet Israel. ³⁵ Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: ”Ni ska inte dyrka några andra gudar, inte tillbe dem, tjäna dem eller offra till dem. ³⁶ Det är bara Herren ni ska be till, honom, som förde er ut ur Egypten med stor makt och utsträckt arm. Honom ska ni dyrka, honom ska ni tillbe, och till honom ska ni offra. ³⁷ De föreskrifter och bud, den lag och befallning som han skrev åt er, ska ni alltid noggrant hålla och inte tillbe andra gudar. ³⁸ Glöm inte förbundet som jag slöt med er och dyrka inte andra gudar. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. ³⁹ Ni ska endast dyrka Herren, er Gud, för han kommer att rädda er från alla era fiender.”

⁴⁰ Men de lyssnade inte, utan fortsatte att hålla fast vid sina gamla seder och bruk. ⁴¹ Dessa folk fruktade visserligen Herren, men de tillbad också sina avgudar. Och än i dag fortsätter deras ättlingar att göra likadant som deras förfäder gjorde.

¹³ Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska fångas i min snara. Jag ska sedan föra honom till Babylonien, kaldéernas land, men han ska inte se det, och han kommer att dö där.

²⁰ Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig.

³ Så säger Herren, Herren: