⁴¹ så att jag också visat fientlighet mot dem och fört dem till fiendens land. När slutligen deras onda hjärtan ödmjukar sig och de sonar sina synder, ⁴² ska jag på nytt komma ihåg mitt förbund med Abraham, Isak och Jakob och jag ska tänka på landet. ⁴³ Landet ska överges av dem och få njuta av sina sabbater medan det ligger öde utan dem. Då ska de sona sitt brott för att de förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. ⁴⁴ Trots detta ska jag ändå inte – medan de är i sina fienders land – utrota dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren, deras Gud. ⁴⁵ För deras skull ska jag tänka på mitt förbund med deras förfäder som jag ledde ut ur Egypten medan alla folk såg på, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.’ ”

⁴⁶ Det här var de stadgar, bud och lagar som Herren gav genom Mose på Sinai berg.

²⁷ Herren kommer att sprida ut er bland folken. Bara några få av er ska bli kvar och dessa ska leva bland de främmande folk dit Herren sänder er. ²⁸ Där kommer ni att tillbe avgudar gjorda av trä och sten, avgudar som varken kan se, höra, äta eller lukta.

²⁹ Men där ska du också på nytt börja söka Herren, din Gud, och du ska finna honom när du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.^{[a] 30} När du är i nöd och har drabbats av alla dessa saker, då ska du i kommande dagar vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom, ³¹ för Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller fördärva dig. Han ska inte glömma det förbund han ingått med dina förfäder och bekräftat med ed.

Det finns ingen annan Gud

³² Fråga historien, tiden innan du fanns till, ända från den dag då Gud skapade människan på jorden och sök från den ena ändan av himlen till den andra, så ska du ändå inte finna något så fantastiskt som detta eller hitta någon som hört om något liknande. ³³ Har något annat folk fått höra Guds röst tala till dem ur en eld som ni har fått och ändå fått leva? ³⁴ Har någon annan gud ens försökt befria ett folk från ett annat folks makt genom att sända prövningar, genom tecken och under, genom krig och mäktiga gärningar, stora och fruktansvärda gärningar, så som Herren, din Gud, gjorde för er i Egypten mitt framför dina egna ögon?

³⁵ Du fick se allt detta för att du skulle förstå att Herren är Gud och att det inte finns någon annan än han. ³⁶ Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. Han lät dig här på jorden se sin mäktiga eld och du hörde hans röst ur elden. ³⁷ Eftersom han älskade dina förfäder och utvalde deras efterkommande, förde han genom sin väldiga kraft själv ut dig ur Egypten, ³⁸ för att sedan driva bort andra folk som är större och mäktigare än du och ge dig deras land som arv som det ju är ännu idag.

³⁹ Därför ska du idag inse och tänka på att Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan. ⁴⁰ Om du följer de föreskrifter och lagar jag ger dig idag, kommer det att gå väl för dig och dina efterkommande och du ska få bo länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för all framtid.

Fristäder

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 19:1-14; Jos 20:1-9)

⁴¹ Sedan valde Mose ut tre städer på östra sidan av floden Jordan. ⁴² Dit skulle den kunna fly som hade dödat någon, om dråpet hade skett genom olyckshändelse och utan att dråparen haft onda avsikter. Genom att fly till någon av dessa städer kunde dråparen rädda sitt liv. ⁴³ För Rubens stam valde han Beser på högslätten i öknen, för Gads stam Ramot i Gilead och för Manasses stam Golan i Bashan.

Gudsuppenbarelsen och de tio budorden: Moses andra tal

(4:44—28:68)

⁴⁴ Detta är lagen som Mose lade fram för israeliterna. ⁴⁵ Dessa är de befallningar, föreskrifter och stadgar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten, ⁴⁶ öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor. Området beboddes tidigare av amoréerna under kung Sichon vars huvudstad var Heshbon och som besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. ⁴⁷ De intog Sichons land och även det som tillhörde kung Og i Bashan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan, ⁴⁸ hela området från Aroer vid floden Arnons dal till berget Sion^[b] (dvs. Hermon) ⁴⁹ och hela Jordandalen öster om floden ända till Aravasjön nedanför berget Pisgas branter.

Återvänd till Herren

30 När både välsignelse och förbannelse har kommit dig till del där du bor bland dessa folk dit Herren, din Gud, har fördrivit dig och du kommer till besinning ² och vill vända tillbaka till Herren, din Gud, och du och dina barn börjar lyssna till honom av hela ditt hjärta och med hela din själ så som jag idag befaller dig, ³ då ska Herren, din Gud, rädda dig ur fångenskapen. Han ska visa barmhärtighet mot dig och samla ihop dig från alla de folk dit han har spritt dig. ⁴ Även om du befinner dig vid världens ände, ska Herren, din Gud, samla dig och föra dig tillbaka. ⁵ Han ska föra dig till dina förfäders land. Du ska ta landet i besittning och han ska låta det gå dig väl. Du ska bli fler till antalet än dina förfäder.

⁶ Herren, din Gud, ska omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. Så ska du få leva.

⁷ Herren, din Gud, ska låta alla dessa förbannelser drabba dina fiender, dem som hatar och förföljer dig. ⁸ Du ska då åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud som jag idag ger dig. ⁹ Herren, din Gud, ska ge dig framgång i allt du gör och ge dig många barn, mycket boskap och rikliga skördar. Herren ska på nytt glädja sig över dig och ge dig framgång, så som han gladde sig över dina förfäder, ¹⁰ om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och följer alla de bud och föreskrifter som är skrivna i denna lagbok och vänder om till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ.

Ett val mellan liv och död

¹¹ Dessa bud är inte omöjliga för dig att lyda och inte långt borta från dig. ¹² De finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: ”Vem ska fara upp till himlen och hämta dem åt oss så att vi kan höra buden och följa dem?” ¹³ De finns inte heller på andra sidan havet, så att du måste fråga: ”Vem kan fara över havet och hämta dem åt oss så att vi kan höra buden och följa dem?” ¹⁴ Nej, ordet är mycket nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar, och därför kan du lyda det.

¹⁵ Se! Jag ställer dig idag inför liv och framgång respektive död och undergång. ¹⁶ Jag har idag befallt dig att älska Herren, din Gud, att följa hans vägar och hålla hans bud, stadgar och föreskrifter, så att du kan få leva och bli ett stort folk och så att Herren, din Gud, kan välsigna dig och det land du ska ta i besittning. ¹⁷ Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna och istället låter dig lockas att tillbe andra gudar och tjäna dem, ¹⁸ då förklarar jag för er idag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte att få leva länge i det land som du nu ska erövra på andra sidan Jordan.

¹⁹ Jag tar himmel och jord till vittnen på att jag idag har låtit dig välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva! ²⁰ Älska Herren, din Gud, lyd honom och håll dig till honom, så ska han ge dig liv och låta dig få bo länge i det land som Herren med ed lovade ge till dina förfäder Abraham, Isak och Jakob.

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. ² Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. ³ Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” ⁴ Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! ⁵ Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. ⁶ Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

⁷ Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. ⁸ Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

⁹ Då sa han till mig: ”Profetera till anden^[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

¹⁰ Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

¹¹ Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ ¹² Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. ¹³ Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. ¹⁴ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ ¹⁷ För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

¹⁸ När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, ¹⁹ ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ ²⁰ Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

²¹ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. ²² Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. ²³ De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

²⁴ David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. ²⁵ De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. ²⁶ Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. ²⁷ Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. ²⁸ Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”