² ”Säg till israeliterna att när någon genom ett särskilt löfte bestämts för tjänst inför Herren^[a], kan detta värderas enligt följande: ³ För en man i åldern 20 till 60 år gäller 50 siklar^[b] silver enligt tempelsikeln. ⁴ För en kvinna gäller 30 siklar. ⁵ För en pojke mellan 5 och 20 år gäller 20 siklar och för en flicka 10. ⁶ För en pojke i åldern från en månad upp till 5 år gäller 5 siklar och för en flicka 3 siklar. ⁷ För en man över 60 år gäller 15 och för en kvinna 10 siklar. ⁸ Men om någon är alltför fattig att betala den fastställda summan ska han föras till prästen och prästen ska bestämma värdet efter hans betalningsförmåga, vad han ska betala som har avlagt löftet.

⁹ Om det är ett djur som blivit lovat till Herren och som är acceptabelt som ett offer, är det heligt. ¹⁰ Man får inte byta ut det eller ersätta gott med dåligt eller dåligt med gott. Om han gör det, är både det första och det andra djuret heligt. ¹¹ Men om djuret är orent och inte tillåtet för offer åt Herren, ska det föras till prästen ¹² och prästen ska värdera det, hur bra eller dåligt det är och det värdet ska sedan gälla. ¹³ Om mannen vill lösa in det, ska han öka dess värde med tjugo procent.

¹⁴ Om någon vill helga sitt hus åt Herren, ska prästen fastställa dess värde utifrån hur bra eller dåligt det är och det värdet ska sedan gälla. ¹⁵ Vill den som helgat sitt hus sedan köpa det tillbaka, ska värdet ökas med tjugo procent för att det åter ska bli hans.

¹⁶ Om en man helgar ett stycke av familjens åkermark till Herren, ska det värderas i förhållande till den mängd utsäde som krävs för att beså det. En åker som kräver 220 liter korn för att besås värderas till 50 siklar silver. ¹⁷ För den som överlämnar sin åker under friåret ska det värdet bestå. ¹⁸ Men om det sker efter friåret, ska prästen bestämma värdet i förhållande till det antal år som är kvar till nästa friår och minska värdet utifrån det. ¹⁹ Om han som helgat åkern vill köpa tillbaka den, ska värdet ökas med tjugo procent och så ska åkern bli hans igen.

²⁰ Men om han inte löser in åkern eller om han har sålt åkern till någon annan, får den inte mer återköpas. ²¹ När den blir fri på friåret, blir den helig som en åker vigd åt Herren och den ska ges till prästen.

²² Om en man vill helga åt Herren en köpt åker som inte är en del av hans familjeegendom, ²³ ska prästen uppskatta värdet på den fram till friåret. Mannen ska samma dag ge det fastställda värdet som är helgat åt Herren ²⁴ och vid friåret ska åkern lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren vars egendom den var. ²⁵ Alla värden ska fastställas efter tempelsikel. En sikel är 20 gera.

²⁶ Ingen får helga det förstfödda från boskapen åt Herren, vare sig det är en oxe, ett får eller en get, för det är redan hans. ²⁷ Men om det är ett orent djur, ska det friköpas efter det fastställda värdet plus tjugo procent. Om det inte löses tillbaka ska det säljas efter det fastställda värdet. ²⁸ Men allt sådant som är vigt åt Herren, något som en man har vigt åt honom av sin egendom – människor, djur eller ärvd mark, ska inte säljas eller återlösas, för det är högheligt inför Herren.

²⁹ En människa som vigts åt förintelse får aldrig friköpas. Han måste dö.

³⁰ En tiondel av landets alla produkter, vare sig det gäller säd eller frukt, är avskilda och helgade åt Herren. ³¹ Om någon skulle vilja lösa in sitt tionde, måste han lägga tjugo procent till dess värde. ³² Vart tionde djur tillhör också Herren både bland nötkreatur och all den småboskap som era herdar räknar in; vart tionde av dem är helgat åt Herren. ³³ Det ska inte väljas efter vad som är gott eller dåligt och får inte ersättas med något. Om man byter ut ett djur, ska både det ursprungliga djuret och det som valts i dess ställe tillhöra Herren och inte kunna köpas tillbaka.”

³⁴ Det här är de bud för Israels folk som Herren gav Mose på Sinai berg.

²¹ När du ger ett löfte till Herren, din Gud, ska du vara noga med att uppfylla det som du har lovat honom för Herren, din Gud, kommer att kräva dig på det du har lovat och du får svara för en synd. ²² Om du avstår från att ge något löfte är du inte skyldig, ²³ men om du lovar något, måste du vara noga med att hålla vad du sagt. Det är du själv som har valt att ge löftet till Herren, din Gud.

²⁴ Om du passerar genom din grannes vingård får du äta dig mätt på druvor, men du får inte lägga något i din korg. ²⁵ Om du går över en annans åker får du plocka ax, men du får inte använda en skära för att ta något med dig av den växande grödan.

³ När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! ⁴ Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. ⁵ Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet^[a] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? ⁶ Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!

Rikedomens förgänglighet

⁷ Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. ⁸ Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.^[b]

¹² Jag har sett något ont och beklämmande under solen:

¹⁵ Också detta är ont och beklämmande.

Livsglädje är en gåva av Gud

¹⁷ Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. ¹⁸ Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. ¹⁹ Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.