Add parallel Print Page Options

Leviternas städer och betesmarker

35 Invid Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko, talade Herren till Mose: ”Säg till israeliterna att av sin arvedel ge till leviterna ett antal städer att bo i med kringliggande betesmarker. Städerna ska vara deras hem och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning. Mät upp 1 000 meter[a] åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras betesmarker kring deras städer.

Fristäder

(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. Sammanlagt ska leviterna ha 48 städer med kringliggande betesmarker. Av de städer ni ger leviterna av Israels egendom, ska de större stammarna som har många städer ge fler än de mindre stammarna, i proportion till det område stammen har fått som sin arvedel.”

Herren talade vidare till Mose: 10 ”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, 11 ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. 12 Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren[b], så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. 13 De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. 14 Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. 15 Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.

16 Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. 17 Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. 18 Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. 19 Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. 20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, 21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.

22 Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, 24 ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. 25 Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.

26 Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt 27 och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, 28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. 29 Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.

30 Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.

32 Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.

33 Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. 34 Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”

Footnotes

  1. 35:5 Jfr föregående vers. Relationen mellan de två angivelserna är inte klar.
  2. 35:12 På samma sätt som den närmaste släktingen (se t.ex. 3 Mos 25:25), skyldemannen (samma hebreiska ord som blodshämnaren ) hade ett ansvar för individens rättigheter, hade han också ett ansvar för vedergällningen. Det hebreiska ordet översätts olika beroende på sammanhanget: här och i 3 Mos 25:25 återlösare; i Rut 2:20; i Job 19:25 Förlossare; på flera ställen i Jesaja t.ex. Jes 41:14; 43:14; 44:6; 44:24; 47:4; 48:17 samt Jer 50:34 befriare.