²¹ Men jag lovar vid mitt eget namn så sant jag lever och lika visst som att hela jorden ska fyllas av Herrens härlighet ²² att ingen av dessa som sett min härlighet och alla de tecken jag gjort både i Egypten och i öknen men ändå tio gånger prövat mig och inte lytt mig, ²³ ingen av dessa som föraktat mig ska få se det land som jag med ed lovat deras förfäder. ²⁴ Men min tjänare Kalev har ett annat sinnelag och har lytt mig i allt. Honom ska jag leda in i det land han har utforskat och hans ättlingar ska ärva landet. ²⁵ Amalekiterna och kanaanéerna bor i dalarna och ni ska i morgon vända tillbaka ut i öknen i riktning mot Sävhavet.”

²⁶ Herren talade till Mose och Aron: ²⁷ ”Hur länge tänker denna onda menighet fortsätta att klaga på mig? Jag har hört hur israeliterna knotar mot mig. ²⁸ Men säg så här till dem: ’Så sant jag lever,’ säger Herren, ’jag ska göra just det jag hört er säga. ²⁹ Ni kommer allesammans att dö här i öknen! Ingen enda av er inmönstrade som är tjugo år eller äldre och som har klagat på mig ³⁰ ska få komma in i det land jag med ed utlovat er, utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

³¹ Ni sa att era barn skulle bli fiendens byte. Dem tänker jag föra in i landet och de ska njuta av det land som ni förkastade ³² och era döda kroppar ska bli kvar i öknen. ³³ Och era barn ska bli herdar i öknen i fyrtio år och lida för er trolöshet ända tills den sista av er ligger död i öknen.

³⁴ Spejarna var inne i landet i fyrtio dagar men ni ska tvingas vandra i öknen i fyrtio år, ett år för varje dag. Ni kommer att få bära bördan av er synd och inse vad det betyder att förkasta mig.’ ³⁵ Jag Herren har talat. Jag ska sannerligen göra så med denna onda menighet, alla som varit med och sammansvurit sig mot mig. De ska möta sitt slut; de ska dö här i öknen.”

³⁶ Spejarna som Mose hade skickat för att utforska landet och som vid sin återkomst hade förorsakat folkets knot mot Herren genom att tala illa om landet, ³⁷ blev därefter straffade och dödade inför Herren, dessa som talat illa om landet. ³⁸ Av dem som varit med om att utforska landet var det bara Josua och Kalev som fick leva. ³⁹ Därefter blev det oerhörd sorg i hela lägret när Mose berättade detta för israeliterna.

Folket går vidare utan Gud

⁴⁰ Nästa morgon gick de upp tidigt och började vandra mot höglandet.

”Här är vi nu!” sa de. ”Vi har syndat, men nu är vi beredda att fortsätta in i det land som Herren har lovat oss!”

⁴¹ ”Varför överträder ni Herrens befallning?” sa Mose. ”Ni kommer inte att lyckas. ⁴² Gå inte! Ni kommer att besegras av fienden för Herren är inte med er. ⁴³ Amalekiterna och kanaanéerna kommer att möta er där och ni kommer att falla för deras svärd. Nu när ni har övergett Herren kommer han inte att vara med er.”

⁴⁴ Men de fortsatte i sitt övermod in i bergsbygden trots att varken arken eller Mose hade lämnat lägret. ⁴⁵ Då kom amalekiterna och kanaanéerna som bodde där bland bergen och anföll dem och förföljde dem till Horma.

³⁴ När Herren hörde hur ni klagade blev han arg. Han svor ³⁵ att inte en enda då levande vuxen från denna onda generation skulle få se det underbara land han hade lovat deras förfäder. ³⁶ Det enda undantaget var Kalev, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren och därför skulle han och hans ättlingar få del av det land Kalev varit med om att utforska.

³⁷ Till och med på mig blev Herren arg för er skull. Han sa: ”Du ska inte få komma in dit! ³⁸ Istället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, komma dit. Uppmuntra honom, för han kommer att leda Israel och dela landet som arv åt dem. ³⁹ Era barn, de som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni påstod skulle tillfångatas, de ska få komma dit, och till dem ska jag ge landet och de ska ta det i besittning. ⁴⁰ Men ni själva får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Sävhavet.”

⁴¹ Då svarade ni: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill gå och strida som Herren, vår Gud, har befallt oss.” Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att marschera upp i bergen.

⁴² Men Herren sa till mig: ”Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att besegras av fienden.”

⁴³ Jag sa detta till er, men ingen lyssnade. Istället handlade ni än en gång upproriskt mot Herrens befallning och gick i övermod upp i bergen. ⁴⁴ Men amoréerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade er hela vägen från Seir till Horma. ⁴⁵ Då återvände ni till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna. ⁴⁶ Sedan blev ni kvar ganska länge i Kadesh.