’Ha ha! Folkens port har brutits ner.
    Då vänder man sig till mig,
        jag blir rik^[a] när hon ligger
            i ruiner.’

        Se, jag är emot dig, Tyrus.
    Jag ska få många hednafolk
        att resa sig mot dig,
    liksom havet
        låter sina böljor resa sig.
⁴ De ska förstöra Tyrus murar
        och riva ner hennes torn.
    Jag ska skrapa bort
        allt grus från henne
    och förvandla henne till
        en kal klippa.

            mitt ute i havet,
        för jag har talat,
            säger Herren Gud.
    Hon ska bli ett byte för hednafolken.

        ska dräpas med svärd.
    De ska inse att jag är Herren.

^7 (C) För så säger Herren Gud:

⁸ Dina döttrar på fastlandet
        ska han dräpa med svärd.
    Han ska bygga en belägringsmur^[c]
        mot dig,
    kasta upp en vall mot dig
        och resa sina sköldar mot dig.

        rikta stötar mot dina murar,
    och dina torn ska han
        bryta ner med sina vapen.

    att dammet från dem
        ska täcka dig.
    Vid dånet av hans ryttare
        och av hans kärror och vagnar
            ska dina murar skaka
    när han drar in genom dina portar,
        så som man drar in
            i en erövrad stad.
^11 (D) Hans hästar ska med sina hovar
        trampa sönder alla dina gator.
    Ditt folk ska han döda med svärd,
        och dina stolta stoder ska störta till marken.

¹² Man ska röva bort dina skatter
        och plundra dina handelsvaror.
    Man ska riva dina murar,
        och dina vackra hus
            ska man bryta ner.
    Stenarna, trävirket och gruset
        ska kastas i havet.

        din skräniga sång,
    dina harpors ljud
        ska inte höras mer.

        en torkplats för fisknät
            ska du bli.
    Aldrig mer ska du byggas upp igen,
        för jag, Herren, har talat,
            säger Herren Gud.

Hur har du inte gått under,
        du som var bebodd av sjöfolk,
    du berömda stad,
        du som var så mäktig på havet,
    du och dina invånare,
        du som spred skräck
            hos alla dina invånare.

        den dag du faller,
    och öarna i havet förfäras
        den dag du går under.

Du som bor vid havets portar
        och driver handel med folken
    i många kustländer,
        så säger Herren Gud:
    O Tyrus, du säger:
        Jag är den fullkomliga skönheten.

    de som byggde dig
        gjorde din skönhet fullkomlig.

        gjorde de allt ditt träarbete.
    De hämtade en ceder från Libanon
        för att göra en mast åt dig.

        gjorde de dina åror.
    De prydde ditt däck med elfenben,
        inlagt i ädelt trä
            från kitteernas öländer.

            från Egypten
        hade du som ditt baner.
    Mörkblått och purpurrött tyg
        från Elishas^[b] öländer
            hade du till soltält.

        var roddare åt dig.
    De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
        dem tog du till sjömän.

    tjänade dig med att täta
        dina fogar.
    Havets alla fartyg
        med sina besättningar
    tjänade dig vid din byteshandel.

    var soldater i din här,
        ditt krigsfolk.
    Sköldar och hjälmar
        hängde de på dig,
            och dessa gav dig glans.

    stod runt omkring
        på dina murar,
    och män från Gammad
        var i dina torn.
    Sina stora sköldar hängde de upp
        runt om på dina murar,
    de gjorde din skönhet fullkomlig.

²⁵ Fartyg från Tarshish for i väg
        med dina bytesvaror.
    Så fylldes du med gods
        och blev mycket ärad,
            där du låg mitt i havet.

    förde de dig,
        dina roddare.
    Då kom östanvinden
        och krossade dig,
            där du låg mitt i havet.
²⁷ Ditt gods, dina varor och din handel,
        dina sjömän och styrmän,
    de som lagade dina fogar
        och de som drev din handel,
    allt krigsfolk som fanns hos dig
        och allt manskap hos dig,
    ska sjunka ner i havets djup
        den dag du faller.

    bävar kustländerna.

        lämnar sina skepp.
    Sjömän och alla som far
        på havet stannar i land.

        och klagar bittert,
    de strör stoft på sina huvuden
        och rullar sig i aska.

        och klär sig i säcktyg,
    de gråter över dig i bitter sorg,
        under bitter klagan.
³² Med jämmer stämmer de upp
    en sorgesång över dig,
        klagande sjunger de om dig:

        som bringats till tystnad
            mitt ute i havet?

    sattes i land från havet
        mättade du många folk.
    Med din mängd av gods
            och bytesvaror
        gjorde du jordens kungar rika.

            och försvunnit från havet
        ner i vattnets djup,
    har dina bytesvaror
        och allt ditt manskap
            sjunkit med dig.
^35 (N) Kustländernas alla invånare
    häpnar över dig,
        deras kungar står rysande
    med förfäran i sina ansikten.

        visslar hånfullt åt dig.
    Du har fått ett fasansfullt slut,
        du ska inte mer finnas till.”

Ditt hjärta är högmodigt
    och du säger: Jag är en gud,
        jag tronar på en gudatron
            mitt ute i havet.
    Ändå är du bara en människa
        och inte en gud,
    hur mycket du än i ditt hjärta
        tycker dig vara en gud.

        än Daniel^[b],
    ingen hemlighet är dold för dig.
^4 (C) Genom din visdom och ditt förstånd
        har du blivit rik,
    guld och silver har du samlat
        i dina förrådshus.
⁵ Genom stor visdom med vilken
            du drev din handel
        har du ökat din rikedom,
    och så har ditt hjärta
            blivit högmodigt
        för din rikedoms skull.

⁶ Därför säger Herren Gud så:
    Eftersom du menar
        att dina tankar är Guds tankar,
^7 (D) se, därför ska jag låta främlingar
    komma mot dig,
        de grymmaste folk.
    De ska dra sina svärd
        mot din visdoms skönhet
    och orena din glans.
^8 (E) De ska störta ner dig i graven,
    och du ska dö en våldsam död
        mitt ute i havet.

    den som dräper dig:
        ’Jag är en gud’,
    du som är en människa
        och inte en gud,
    i händerna på den
        som genomborrar dig?

        för främlingars hand.
    För jag har talat,
        säger Herren Gud.”

Du var en mönsterbild
        av fullkomlighet,
    full av visdom
        och fullkomlig i skönhet.
^13 (H) Du var i Eden, Guds lustgård,
    höljd i alla slags ädelstenar:
        karneol, topas och kalcedon,
    krysolit, onyx och jaspis,
        safir, granat och smaragd.
    Med guld var dina tamburiner
        och flöjter utsmyckade,
    framställda den dag du skapades.
^14 (I) Du var en smord,
        beskyddande kerub^[c],
    och jag hade satt dig
        på Guds heliga berg.
    Där gick du omkring
        bland gnistrande stenar.

        på alla dina vägar
    från den dag då du skapades
        till dess att orättfärdighet
            blev funnen hos dig.
¹⁶ Genom din stora handel
    fylldes du med våld,
        och du syndade.
    Därför drev jag dig bort
        från Guds berg
    och förgjorde dig,
        du beskyddande kerub
    mitt bland de gnistrande stenarna.
^17 (J) Eftersom ditt hjärta var högmodigt
        på grund av din skönhet,
    och du fördärvade din visdom
        på grund av din prakt,
            kastade jag ner dig till jorden
    och utlämnade dig åt kungar
        till att beskådas.

    och din oärliga handel
        vanhelgade du dina helgedomar.
    Därför lät jag eld gå ut från dig,
        och den förtärde dig.
    Jag gjorde dig till aska på marken
        inför alla som såg dig.

        häpnade över dig.
    Du fick ett fasansfullt slut
        och du ska inte mer finnas till.”

Se, jag ska komma över dig, Sidon,
        och förhärliga mig i dig.
    Man ska inse att jag är Herren,
        när jag dömer henne
    och visar mig helig i hennes mitt.
²³ Jag ska sända pest över henne
        och blod på hennes gator,
    och inne i henne ska döende män
        falla för svärd,
    som ska drabba henne
        från alla sidor.
    Och man ska inse att jag är Herren.

^5 (B) Ashkelon ska se det och frukta,
    Gaza ska darra av ångest
        liksom Ekron,
    för deras hopp kommer på skam.
        Gaza mister sin kung,
    och i Ashkelon
        kommer ingen att bo.
⁶ Ett blandfolk ska bo i Ashdod,
    och filisteernas stolthet
        ska jag utrota.
^7 (C) Men när jag ryckt blodmaten
        ur deras mun
    och det vidriga från deras tänder,
        då ska också de få bli kvar
            åt vår Gud.
    De ska bli som stamfurstar i Juda,
        och Ekrons folk
            ska bli som jebusiterna^[a].
^8 (D) Jag ska slå upp mitt läger
        omkring mitt hus
    mot härar
        och mot den som kommer och går.
    Ingen förtryckare
        ska drabba dem längre,
    för jag vaktar nu med öppna ögon.

¹⁴ Ja, Herren ska uppenbara sig
        över dem
    och hans pil ska fara ut
        som en blixt.
    Herren Gud ska blåsa i basunen
        och dra fram i söderns stormar.
^15 (J) Herren Sebaot ska beskydda dem.
    De ska sluka sina fiender
        och trampa på slungstenar^[d].
    De ska dricka och vråla
        som av vin,^[e]
    de ska fyllas som en offerskål,
        som altarets hörn.
^16 (K) Herren deras Gud
    ska frälsa dem på den dagen,
        för de är hans hjord, hans folk.
    Som ädelstenar i en krona
        ska de stråla över hans land.
^17 (L) Hur stor är inte hans godhet,
        hur stor är inte hans skönhet!
    Unga män ska blomstra av brödsäd
        och unga kvinnor av vin.