³ Om någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att låta bli att göra någonting, så får han inte bryta sitt löfte. Han måste göra exakt det som han har lovat.

⁴ Om en ung kvinna som bor hos sin far lovar Herren att göra eller inte göra något, ⁵ och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte och hennes förpliktelser gäller. ⁶ Men om fadern samma dag han hör det förbjuder henne att uppfylla löftet, blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.

⁷ Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig eller om hon obetänksamt binder sig genom sina ord så att hon förpliktar sig till någonting ⁸ och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte och förpliktelse gälla. ⁹ Men om hennes man samma dag han hör om saken vägrar att acceptera hennes löfte eller tanklösa förpliktelse, ska det upphävas och Herren ska befria henne från det.

¹⁰ Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte och hålla sina förpliktelser.

¹¹ Om hon är gift och lever med sin make när hon avlägger löftet eller med ed förpliktar sig till något, ¹² och han hör det utan att reagera, så ska hennes löften och förpliktelser gälla. ¹³ Men om han vägrar att acceptera det samma dag han hör talas om det, är alla hennes löften och förpliktelser upphävda eftersom hennes man har upphävt dem och Herren befriar henne från det. ¹⁴ Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte likväl som edlig förpliktelse till försakelse eller förklara det ogiltigt, ¹⁵ men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat alla hennes löften och förpliktelser. Han har gjort dem giltiga genom att inte säga något till henne samma dag han fick höra om saken. ¹⁶ Om han upphäver dem efter att han hört om dem, får han bära hennes skuld.”

¹⁷ Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och en dotter som fortfarande är ung och bor hos sin far.

²² Om du avstår från att ge något löfte är du inte skyldig, ²³ men om du lovar något, måste du vara noga med att hålla vad du sagt. Det är du själv som har valt att ge löftet till Herren, din Gud.

²⁴ Om du passerar genom din grannes vingård får du äta dig mätt på druvor, men du får inte lägga något i din korg. ²⁵ Om du går över en annans åker får du plocka ax, men du får inte använda en skära för att ta något med dig av den växande grödan.

¹⁴ Så säger Herren: