Add parallel Print Page Options

Glöm inte att frukta Gud

10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor, likadana som de förra, och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä att förvara dem i.

Han skulle skriva ner samma budord på tavlorna som stått på dem jag hade slagit sönder, och sedan skulle jag lägga dem i arken.

Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, som var likadana som de första två, och tog dem med upp till Gud på berget.

Han skrev på nytt ner de tio budorden och överlämnade tavlorna till mig med samma budord som han gett er inifrån elden tidigare.

Sedan kom jag ner igen och lade tavlorna i arken. Där finns de fortfarande, alldeles som Herren har befallt.

(Israels folk färdades sedan från Beerot-Jaakan till Mosera, där Aron dog och begravdes. Hans son Eleasar blev näste präst.

Sedan färdades de till Gudgoda och därifrån till Jotbata, ett land där floderna hade rikligt med vatten.

Det var där Herren avskilde Levi stam att bära arken med Herrens tio budord och att stå framför Herren och tjäna honom och välsigna hans namn, precis som de gör än i dag.

Det är därför som Levi stam inte har ett eget område i det utlovade landet som de andra stammarna. Herren hade låtit dem förstå att han själv skulle vara deras arv.)

10 Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, precis som jag hade gjort första gången, och Herren lyssnade på nytt till min vädjan att skona er.

11 Men han sa till mig: 'Gå! Led folket till det land som jag har lovat dess förfäder så att de kan ta det i besittning.'

Glöm inte att lyda Gud

12-13 Och nu, Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du lyssnar mycket noga till allt han säger till dig. Du ska lyda de bud jag ger dig från honom i dag och älska honom och tillbe honom av allt ditt hjärta och av all din själ?

14 Jorden och himlen tillhör Herren, din Gud.

15 Ändå kunde han glädja sig över dina förfäder. Han älskade dem så mycket att han utvalde er, deras barn, före alla andra folk, och detta gäller även den dag som idag är.

16 Rena därför era syndiga hjärtan och sluta upp med er envisa hårdhet.

17 Herren, er Gud, är gudars Gud och herrars Herre. Han är den store och mäktige Guden, förskräckelsens Gud, som inte har anseende till personen och inte tar mutor.

18 Han ger rättvisa åt faderlösa och änkor. Han har omsorg om främlingar och ger dem mat och kläder.

19 Ni ska också älska dem som är främlingar bland er, för ni har själva varit främlingar i Egypten.

20 Ni måste respektera Herren, er Gud, tillbe honom, hålla fast vid honom och avlägga eder bara vid hans namn.

21 Han är er lovsång, och han är er Gud, som har gjort underbara ting inför era ögon.

22 När era förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio stycken, men nu har Herren, er Gud gjort er lika många som stjärnorna på himlen!

Två nya stentavlor

(2 Mos 34:1-9)

10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor likadana som de förra och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä. På de nya tavlorna skulle han skriva ner samma budord som på de tavlor jag slagit sönder och sedan skulle jag lägga dem i arken. Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra och tog med mig tavlorna upp på berget. Herren skrev på nytt ner de tio budorden på tavlorna, samma budord som han gett er inifrån elden då ni samlades vid berget. Han överlämnade sedan tavlorna till mig och jag kom ner från berget igen och lade dem i arken som jag hade gjort, alldeles som Herren har befallt och där finns de nu.

Israels folk vandrade sedan från Beerot Bene-Jaakan till Mosera. Där dog Aron och begravdes. Hans son Elasar blev präst efter honom.

Sedan drog de vidare till Gudgoda och därifrån till Jotvata, ett område med många bäckar. Det var vid den tiden Herren avskilde Levi stam att bära Herrens förbundsark och att stå framför Herren och tjäna honom och uttala välsignelser i hans namn, precis som de gör än idag. Det är därför som Levi stam inte har fått någon egendom eller eget markområde som de andra stammarna. Herren, din Gud, är deras egendom, precis som han har lovat dem.

10 Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter på samma sätt som jag hade gjort första gången och Herren lyssnade på nytt till min vädjan, för han ville inte att ni skulle förintas. 11 Herren sa till mig: ”Gå! Led folket till det land som jag med ed har lovat deras förfäder så att de kan ta det i besittning!”

Glöm inte att lyda Gud

12 Och nu Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar att du älskar och tjänar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ 13 och att du följer alla de lagar och föreskrifter som jag ger dig idag, allt för ditt eget bästa? 14 Både himlen och jorden och allt som finns på den tillhör Herren, din Gud. 15 Ändå var det just dina förfäder han fäste sig vid i kärlek. Han utvalde er, deras barn, före alla andra folk och detta gäller än idag. 16 Skär därför bort era hjärtans förhud[a] och var inte så motspänstiga!

17 Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre. Han är den store och mäktige Guden, den fruktansvärde Guden, som inte har anseende till person och inte tar mutor. 18 Han ger rätt åt den faderlöse och änkan. Han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. 19 Därför ska också ni älska främlingar, ni har ju själva varit främlingar i Egypten. 20 Du ska frukta Herren, din Gud, tjäna honom, hålla fast vid honom och svära vid hans namn. 21 Han är din stolthet och han är din Gud, han som har gjort så stora och underbara ting inför dina ögon. 22 När dina förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.

Footnotes

  1. 10:16 Att älska Gud och att lyda honom var det viktigaste. Det räckte inte med den yttre omskärelsen (se not till 1 Mos 17:10). Denna gällde dessutom bara männen.