Sjätte budet: Regler om mord och krig

Fristäder

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; Jos 20:1-9)

19 När Herren, din Gud, har utrotat folken i det land han ska ge dig och när du har fördrivit dem och slagit dig ner i deras städer och hus, ² ska du avskilja tre fristäder i det land som Herren, din Gud, ger dig att ta i besittning. ³ Bygg vägar dit. Dela upp landet som Herren, din Gud, ger dig till egendom i tre områden, så att var och en som dräpt någon kan fly till en stad.

⁴ Detta gäller den som utan onda och hatfulla avsikter har dödat någon annan för att han ska kunna fly dit och rädda sitt liv. ⁵ Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer. ⁶ Annars kan blodshämnaren som i vredesmod förföljer dråparen hinna upp honom och döda honom om vägen är för lång, fastän han egentligen inte skulle ha dödats, eftersom han inte hatade den andre. ⁷ Därför befaller jag dig att välja ut tre städer.

⁸ Om Herren, din Gud, utvidgar dina gränser så som han med ed har lovat dina förfäder och ger dig hela det område han har lovat ⁹ därför att du lyder hela den lag jag ger dig idag och älskar Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder. ¹⁰ På så sätt behöver inte oskyldiga människor dödas i det land som Herren, din Gud, ger dig och du behöver inte dra blodskuld över dig.

¹¹ Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och överfaller och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna, ¹² ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till blodshämnaren och dödas. ¹³ Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att all blodsskuld rensas ut ur Israel för att det ska gå dig väl.

¹⁴ I landet som Herren, din Gud, ger dig ska du inte flytta din grannes gränsstenar som dina förfäder satt upp.

¹⁵ Döm aldrig någon för ett brott efter bara en persons vittnesmål. Det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras. ¹⁶ Om ett ondskefullt vittne anklagar någon falskt, ¹⁷ ska båda parter föras fram inför Herren inför prästerna och domarna som då är i tjänst. ¹⁸ Där ska domarna undersöka saken noggrant och om det visar sig att vittnet ljuger och vittnar falskt mot sin broder, ¹⁹ ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Gör dig av med det onda bland folket! ²⁰ De övriga bland folket kommer att frukta när de hör om detta och i fortsättningen inte göra något så ont. ²¹ Du ska inte visa någon barmhärtighet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.