Förstlingsfrukt och tionde

26 När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, (A) då ska du ta det första av markens alla frukter[a] som du skördar från ditt land som Herren din Gud ger dig, lägga det i en korg och gå till den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn. Och du ska gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: ”Jag kungör i dag för Herren din Gud att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss.” Prästen ska då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herren din Guds altare.

(B) Inför Herren din Guds ansikte ska du ta till orda och säga: ”Min far var en kringvandrande aramé[b] som drog ner till Egypten. Han bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. (C) Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10 Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig.”

Och du ska sätta ner korgen inför Herren din Guds ansikte och tillbe inför Herren din Guds ansikte. 11 Över allt det goda som Herren din Gud har gett dig och ditt hus ska du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.

12 (D) När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, 13 då ska du säga inför Herren din Guds ansikte: ”Jag har fört bort det heliga ur mitt hus, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte brutit eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren[c], och gav inte något av det till de döda[d]. Jag har lyssnat till Herren min Guds röst och i allt gjort så som du har befallt mig. 15 (E) Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder.”

Herrens egendomsfolk

16 Herren din Gud befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du ska hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har i dag sagt att Herren ska vara din Gud och att du ska vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. 18 (F) Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du ska vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du ska hålla alla hans bud. 19 (G) Han ska upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du ska vara ett heligt folk åt Herren din Gud, så som han har lovat.

Footnotes

  1. 26:2 det första av markens alla frukter   Särskilt vid pingst (16:10, 2 Mos 23:16, 3 Mos 23:17f).
  2. 26:5 min far var en kringvandrande aramé   Patriarkerna var nomader som hade utvandrat från arameernas hemland i norra Syrien (1 Mos 11:31, 24:3, 10, 28:5).
  3. 26:14 när jag hade sorg … var oren   Den som hade rört en död kropp räknades som oren i sju dagar (4 Mos 19:11f). Deltagande i en helig måltid förutsatte rening (3 Mos 7:19, 1 Sam 20:26, Joh 11:55).
  4. 26:14 de döda   Livlösa avgudar eller förfäders andar. Jfr Ps 106:28.