5 Mosebok 2

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

En tillbakablick på vandringen

2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Röda havet, som Herren hade sagt till mig. I många år vandrade vi omkring i området kring berget Seir.

² Slutligen sa Herren:

³ 'Nu har ni vandrat omkring här länge nog. Vänd norrut

⁴ och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder edomiterna, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edomiterna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga!

⁵ Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område, och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land.

⁶ Betala dem för den mat och det vatten ni använder!

⁷ Herren, er Gud, har vakat över er och välsignat varje steg av vägen under alla dessa fyrtio år som ni vandrat omkring i denna väldiga öken, och ni har aldrig behövt sakna något.'

⁸ Vi vandrade alltså genom Edom, där våra bröder bodde, och lämnade sedan Arabavägen, som går söderut till Elat och Esjon-Geber, och vandrade norrut mot Moabs öken.

⁹ Då kom Herren med en varning till oss: 'Anfall inte moabiterna, för jag tänker inte ge er något av deras land. Det här området har jag gett Lots ättlingar.'

¹⁰ (Emeerna, ett starkt och stort folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks jättar.

¹¹ Både emeerna och anakiterna sades vara rafaeer, ett gammalt och ståtligt folk, men moabiterna kallade dem emeer.

¹² Tidigare hade horeerna bott i Seir, men de hade blivit utdrivna av edomiterna, Esaus ättlingar, som sedan bosatte sig där. På samma sätt skulle Israel driva ut folket som bodde i Kanaan och sedan bosätta sig i det land som tilldelats dem av Herren.)

¹³ 'Gå nu över bäcken Sered

^14-15 Det tog oss alltså trettioåtta långa år innan vi fick komma över bäcken Sered från Kades! Herren hade nämligen förutsagt att detta inte skulle kunna ske, förrän alla stridsdugliga män i den förra generationen hade dött. Ja, Herren hindrade dem, tills slutligen alla var döda.

^16-17 Då sa äntligen Herren till mig:

¹⁸ 'I dag ska Israel gå över gränsen till Moab vid Ar

¹⁹ och in i amoreernas land. Men anfall dem inte, för jag tänker inte ge er någon del av deras land. Det har jag gett Lots ättlingar.'

²⁰ (Området hade tidigare varit bebott av rafaeerna, som amoreerna kallade samsummiter.

²¹ De var starka och mäktiga och lika storvuxna som anakiterna. Men Herren fördrev anakiterna när amoreerna kom och bosatte sig i landet.

²² På samma sätt hade Herren hjälpt Esaus ättlingar vid berget Seir, där han hade drivit bort horeerna.

²³ En liknande situation hade uppstått när kaftoreerna invaderade och förgjorde aveerna, som bodde i byarna som fanns utspridda ända bort till Gasa.)

En tillbakablick på striderna

²⁴ Sedan sa Herren: 'Gå över floden Arnon, in i det land som behärskas av amoreen Sihon, kungen i Hesbon. Angrip honom och ta sedan hans land i besittning.

²⁵ Från och med i dag ska jag låta folk över hela jorden darra av fruktan för er.'

²⁶ Jag skickade då sändebud från Kedemots öken till kung Sihon i Hesbon för att erbjuda fred.

²⁷ Låt oss få vandra genom ditt land, sa jag. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av varken åt höger eller vänster.

²⁸ Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är tillåtelse att få vandra genom ditt land.

²⁹ Edomiterna i Seir tillät oss att passera, och det gjorde också moabiterna i Ar. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, har gett oss.

³⁰ Men kung Sihon vägrade, därför att Herren, er Gud, hade gjort honom motspänstig, så att Gud skulle kunna förgöra Sihon genom Israels hand. Så blev det ju också.

³¹ Sedan sa Herren till mig: 'Jag har börjat med att ge er kung Sihons land. När ni har tagit det i besittning, ska det för alltid tillhöra Israel.'

³² Kung Sihon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas.

^33-34 Men Herren, vår Gud, krossade honom, och vi intog alla hans städer och utrotade alla, även kvinnor och barn. Ingenting lät vi leva

^35-36 förutom boskapen, som vi tog som byte tillsammans med vad vi funnit i städerna vi intagit. Från Aroer som ligger vid bäcken Arnons strand och från städerna i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans.

³⁷ Men vi höll oss borta från Ammons folk och från floden Jabbok och från städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade sagt till oss.