¹⁵ Då blev Jeshurun^[d] fet och slog bakut.
        Du blev fet och tjock och stinn.
    Han övergav Gud, sin skapare,
        och föraktade
            sin frälsnings klippa.
¹⁶ De retade honom
        med främmande gudar,
    väckte hans vrede med vidrigheter.
^17 (A) De offrade åt onda andar
    som inte är Gud,
        åt gudar de inte kände,
    nya gudar som nyss kommit till
        och som era fäder inte fruktade.^[e]
18 Du övergav Klippan
        som födde dig,
    du glömde Gud som gav dig livet.

¹⁹ Herren såg det och förkastade dem,
    eftersom hans söner och döttrar
        hade kränkt honom.
²⁰ Han sade:
    Jag ska dölja mitt ansikte för dem,
        jag ska se vilket slut de får,
    för de är ett förvänt släkte,
        barn utan trohet.
^21 (B) De har provocerat mig
        med gudar som inte är gudar,
    väckt min vrede
        med sina tomma avgudar.
    Därför ska jag provocera dem
        med det som inte är ett folk,
    med ett dåraktigt hednafolk
        ska jag väcka deras förtret.^[f]

^22 (C) För en eld är tänd av min vrede,
        den brinner till dödsrikets djup.
    Den förtär jorden med dess gröda
        och sätter bergens grundvalar
            i brand.
²³ Jag ska hopa olyckor över dem,
    jag ska skjuta mina pilar
        mot dem.
^24 (D) Svält ska drabba dem,

        pest som bittert pinar.
    Jag ska sända vilddjurens tänder
            mot dem
        och gift från ormar
        som krälar i stoftet.
^25 (E) Ute ska svärdet dräpa deras barn,
        inne gör skräcken det.
    Unga män och jungfrur förgås,
        spädbarn och grånade män.
²⁶ Jag skulle säga:
    Jag ska skingra dem,
        utplåna minnet av dem
            bland människor,
^27 (F) om jag inte fruktade
        fiendens hån,
    att deras ovänner
        skulle misstolka det och säga:
    Vår hand är mäktig,
        det var inte Herren
            som gjorde allt detta.

²⁸ De är ett rådlöst folk,
    och förstånd finns inte i dem.
²⁹ Vore de visa skulle de inse detta,
    de skulle förstå vilket slut
        de måste få.
³⁰ Hur kan en jaga tusen framför sig,
        två driva tiotusen på flykten,
    om inte deras Klippa
        hade sålt dem,
    Herren hade utlämnat dem?
³¹ Våra fienders klippa
    är inte som vår Klippa,
        det kan de själva döma om,
^32 (G) för deras vinstock
    är från Sodoms vinstock
        och från Gomorras fält.
    Deras druvor är giftiga druvor,
        deras klasar är beska.
³³ Deras vin är ormars etter,
    kobrors grymma gift.

³⁴ Sådant ligger förvarat hos mig,
    förseglat i mina förrådshus.
^35 (H) Min är hämnden^[g]
        och vedergällningen
    vid tiden då deras fot ska vackla,
        för deras olyckas dag är nära,
    det som väntar dem
        kommer med hast.

^36 (I) Herren ska ta sig an sitt folks sak
    och förbarma sig
        över sina tjänare,
    när han ser att deras kraft är borta
        och att ingen finns kvar,
    varken slav eller fri.
³⁷ Då ska han fråga:
    Var är deras gudar,
        klippan som de flydde till,
^38 (J) de som åt^[h] deras slaktoffers fett
    och drack deras
        dryckesoffers vin?
    De får komma och hjälpa er,
        de får vara ert beskydd.

^39 (K) Se nu: Jag, jag är Gud,
    det finns ingen Gud
        vid sidan av mig.
    Jag dödar och jag gör levande,
        jag slår och jag helar.
    Ingen kan rädda ur min hand.
^40 (L) Se, jag lyfter min hand
        mot himlen och säger:
    Så sant jag lever för evigt:
⁴¹ När jag vässat
    mitt flammande svärd
        och min hand skipar rätt,
    ska jag ta hämnd på mina ovänner
        och straffa dem som hatar mig.
⁴² Jag ska göra mina pilar
        berusade av blod,
    mitt svärd ska mätta sig av kött,
        av fallnas och fångnas blod,
            av fiendehövdingars huvuden.

^{43 (M) [i]}Jubla, ni hednafolk
    tillsammans med hans folk,^[j]
        för han hämnas sina tjänares blod.
    Han tar hämnd på sina ovänner
        och bringar försoning för sitt land,
            sitt folk.