³⁹ Därför ska du idag inse och tänka på att Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan.

¹⁴ Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta?

Allt kommer ju från dig, och vi har bara gett det som vi fått ur din hand.

¹⁵ För vi är främlingar och gäster inför dig, precis som våra förfäder.

Våra dagar på jorden är som en skugga, vi har inget att hoppas på.

¹⁶ Herre, vår Gud, all denna rikedom vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, kommer från dig. Det tillhör dig alltsammans.

¹⁷ Jag vet, min Gud, att du prövar människohjärtan och vill se integritet. Jag har gett allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur ditt folk villigt har kommit med sina gåvor.

¹⁸ Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos ditt folk för all framtid, och bevara deras hjärtan lojala mot dig!

¹⁹ Gör min son Salomo helhjärtat överlåten till dig, så att han håller dina bud, förordningar och föreskrifter och följer dem i allting och bygger det tempel som jag har förberett!”

²⁰ Sedan sa David till hela församlingen: ”Prisa Herren, er Gud!” Då prisade de alla Herren, sina förfäders Gud, bugade sig och föll ner på marken inför Herren och inför kungen.

Salomos regering

(1 Krön 29:21—2 Krön 9:31)

²¹ Nästa dag bar man fram slaktoffer och brännoffer till Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer och mängder av slaktoffer för hela Israel. ²² De åt och drack inför Herren med stor glädje.

Sedan bekräftade de en andra gång Salomo, Davids son, som kung. De smorde honom inför Herren till furste och Sadok till präst.

²³ Salomo besteg Herrens tron efter sin far David, och han hade framgång. Hela Israel lydde honom, ²⁴ och alla hövdingarna och officerarna och alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. ²⁵ Herren upphöjde Salomo inför hela Israel och gav honom kunglig glans på ett sätt som ingen kung i Israel tidigare hade haft.

David dör vid hög ålder

²⁶ David, Jishajs son, hade varit kung över hela Israel. ²⁷ Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. ²⁸ Han dog i hög ålder, nöjd med sina år, rik och ärad, och han efterträddes alltså av sin son Salomo.

²⁹ Kung Davids historia, från början till slut, finns nedtecknad i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. ³⁰ Där berättas om hans regering, hans makt och allt som hände honom och Israel och alla andra riken och länder.

¹¹ Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”^[a]