Apostlagärningarna 15:36-18:22

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Paulus och Barnabas skiljs åt

³⁶ Efter ett tag sa Paulus till Barnabas: ”Borde vi inte åka tillbaka till alla de städer där vi har spridit budskapet om Herren för att se hur det går med de troende?” ³⁷ Barnabas föreslog att de skulle ta med sig Johannes som kallades Markus. ³⁸ Men Paulus var emot detta eftersom denne hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete. ³⁹ De blev så oeniga om detta att de skildes åt. Barnabas tog sedan med sig Markus och seglade till Cypern. ⁴⁰ Paulus däremot valde Silas som medhjälpare och sedan de troende hade överlämnat dem åt Herrens nåd, gav han sig iväg. ⁴¹ Han reste genom Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus kom nu till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, som var son till en kristen judinna men vars far var grek. ² De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom, ³ och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, eftersom alla visste att hans far var grek.

⁴ De reste sedan från stad till stad och berättade om vad apostlarna och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat och som man skulle följa. ⁵ Församlingarna stärktes i sin tro, och för varje dag ökade antalet troende.

Paulus blir kallad till Makedonien

⁶ Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom den heliga Anden hade hindrat dem från att förkunna budskapet i Asien. ⁷ När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns tänkte de gå mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.^{[a] 8} De fortsatte därför genom Mysien och kom till Troas.

⁹ Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien^[b] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” ¹⁰ Vi ville därför genast efter att Paulus haft denna syn resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud kallade oss att förkunna evangeliet där.^[c]

Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus

¹¹ Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis. ¹² Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk koloni och en av de ledande städerna i denna del av Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.

¹³ På sabbaten gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss ner och talade till de kvinnor som hade samlats där. ¹⁴ En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger^[d]. Hon var gudfruktig, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa. ¹⁵ Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt bad hon: ”Nu när ni ser att jag tror på Herren, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Paulus och Silas kastas i fängelse

¹⁶ När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare. ¹⁷ Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”

¹⁸ Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.

¹⁹ Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget. ²⁰ Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. ²¹ De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”

²² Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. ²³ De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga ²⁴ och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.

²⁵ Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud medan de andra fångarna lyssnade. ²⁶ Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna. ²⁷ Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸ Men Paulus ropade till honom: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”

²⁹ Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas. ³⁰ Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”

³¹ De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, både du och din familj!”^[e]

³² De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj. ³³ Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår mitt i natten. Han och hela familjen lät sedan döpa sig. ³⁴ Han tog dem med sig upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.

³⁵ Nästa morgon skickade domarna dit sina vakter för att meddela att männen skulle släppas fria. ³⁶ Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”

³⁷ Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”

³⁸ Vakterna berättade då detta för domarna och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare, blev de rädda. ³⁹ De kom genast och talade vänligt till dem. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden. ⁴⁰ Men när de kom ut ur fängelset, gick de till Lydias hus där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem och sedan gick de vidare.

Paulus i Thessalonike

17 Paulus och Silas tog nu vägen genom Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike där judarna hade en synagoga. ² Paulus gick som vanligt dit och under tre sabbater i rad talade han till folket utifrån Skrifterna. ³ Han förklarade att Messias måste lida och uppstå från de döda och han bevisade att Jesus som han förkunnade för dem är Messias. ⁴ Några av dem blev övertygade och höll sig sedan till Paulus och Silas, däribland en stor grupp gudfruktiga greker liksom ett antal högt uppsatta kvinnor.

⁵ Men judarna blev avundsjuka och samlade några onda män från gatan och ställde till med upplopp och oroligheter i staden. De tågade sedan mot Jasons hus för att hämta Paulus och Silas, så att de kunde ställa dem till svars inför folkmassan.^{[f] 6} Men när de inte hittade dem, släpade de ut Jason och några andra troende till stadens styresmän och skrek: ”Dessa har vänt upp och ner på hela världen och nu är de här också ⁷ och Jason har släppt in dem i sitt hus. De är skyldiga till förräderi mot kejsaren, för de påstår att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.”

⁸ Både styresmännen och folket i staden blev mycket oroade över dessa rapporter ⁹ och Jason och de andra blev inte frisläppta förrän de hade betalat borgen.

Paulus i Beroia

¹⁰ Samma natt skickade de troende iväg Paulus och Silas till Beroia. Och så snart de kommit dit, gick de till den judiska synagogan. ¹¹ Men människorna i Beroia var mer öppna än de i Thessalonike. De lyssnade gärna till budskapet och forskade varje dag i Skriften för att kontrollera om det som sades var sant. ¹² Många av dem började tro, däribland flera högt uppsatta grekiska kvinnor och män.

¹³ Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus förkunnade Guds ord också i Beroia, kom de dit och ställde till med oro och bråk bland folket. ¹⁴ De troende handlade därför snabbt och skickade Paulus ner till kusten, men både Silas och Timotheos stannade kvar.

¹⁵ De som förde Paulus därifrån följde honom ända till Athen. Efter det återvände de och meddelade Silas och Timotheos att Paulus ville att de skulle skynda sig efter honom.

Paulus i Athen

¹⁶ Medan Paulus väntade på dem, gick han omkring i Athen och han blev upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden. ¹⁷ Han talade till judarna och de gudfruktiga i synagogan och varje dag på torget till alla som råkade vara där. ¹⁸ En del av filosoferna, både epikuréer och stoiker^[g] diskuterade med honom. Några sa: ”Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?” Andra sa: ”Han försöker pracka på oss främmande gudar.” Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen.

¹⁹ Sedan tog de honom med sig till areopagen^[h] och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya läran du talar om, ²⁰ för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om!” ²¹ Både athenarna och de utlänningar som bodde där använde nämligen all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.

Paulus tal inför areopagen

²² Paulus ställde sig alltså inför^[i] areopagen och sa: ”Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa, ²³ för när jag har promenerat omkring här har jag sett era gudabilder och även funnit ett altare med inskriften: ’Åt en okänd gud’. Och det är denne jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.

²⁴ Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden och han bor inte i något tempel som är byggt av människor. ²⁵ Människor kan inte heller betjäna honom med sina händer som om han behövde någonting. Det är nämligen han själv som ger alla liv och anda och allting. ²⁶ Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde deras tider och stakade ut deras gränser inom vilka de skulle bo.

²⁷ Det gjorde han för att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss, ²⁸ för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: ’Vi har vårt ursprung hos honom.’ ²⁹ Om vi nu har vårt ursprung hos honom, då kan vi inte föreställa oss det gudomliga som något som människor utifrån sina tankar och sin konstnärlighet har tillverkat av silver eller guld eller sten. ³⁰ Under lång tid har Gud haft överseende med denna okunnighet, men nu kräver han att alla människor överallt ska vända om. ³¹ Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.”

³² När de hörde om uppståndelsen från de döda, började några hånskratta men andra sa: ”Vi vill höra mer om det där en annan gång.” ³³ Sedan lämnade Paulus dem. ³⁴ Några förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen och en kvinna som hette Damaris och några till.

Paulus i Korinth

18 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth. ² Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem ³ och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare^[j] precis som han.

⁴ Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. ⁵ Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias. ⁶ Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv.^[k] Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”

⁷ Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan. ⁸ Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.

⁹ En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas, ¹⁰ för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.” ¹¹ Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap.

¹² Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia,^[l] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen. ¹³ De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.” ¹⁴ Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er. ¹⁵ Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.” ¹⁶ Och så körde han bort dem från domstolen.

¹⁷ Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem.

Paulus återvänder till Antiochia i Syrien – Paulus gör en ny resa

¹⁸ Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte.^{[m] 19} När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna. ²⁰ De bad honom stanna längre, men han avböjde ²¹ och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”^[n] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.

²² När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia.