Apostlagärningarna 13

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Barnabas och Saul (Paulus) sänds ut som missionärer

13 Bland profeterna och lärarna i församlingen i Antiochia fanns Barnabas och Symeon, som också kallades den svarte mannen, Lucius, från Kyrene, Manaen, fosterbror till kung Herodes, och Saul.

² En dag när dessa män bad och fastade sa den helige Ande: Avdela Barnabas och Saul för den speciella uppgift som jag har kallat dem till.

³ Sedan de fastat ytterligare och bett lade männen sina händer på dem och skickade iväg dem.

Saul (Paulus) konfronterar trollkarlen Elymas på Cypern

⁴ Utsända på detta sätt av den helige Ande reste de till Seleukia och seglade sedan till Cypern.

⁵ När de kom till staden Salamis gick de till den judiska synagogan och predikade. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.

^6-7 Därefter reste de från stad till stad på hela ön och predikade. Slutligen kom de till Pafos. Där träffade de en trollkarl, en falsk judisk profet, som hette Barjesus. Han hade slagit sig ner hos landshövdingen Sergius Paulus, en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd hem Barnabas och Saul till sig, för han ville höra Guds ord.

⁸ Men trollkarlen Elymas, som han hette på grekiska, var emot det och uppmanade landshövdingen att inte bry sig om vad Saul och Barnabas sa. Ja, han försökte på alla sätt hindra honom från att tro på Herren.

⁹ Men Saul, som också kallade sig Paulus, blev då fylld av helig Ande och spände ögonen i trollkarlen och sa:

¹⁰ Du djävulens son, som är full av list och fräckhet och som är fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att göra motstånd mot Herren?

¹¹ Nu har Gud lagt sin straffande hand på dig, och du kommer snart att bli blind.Genast sänkte sig dimma och mörker över honom, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.

¹² Men när landshövdingen såg vad som hade hänt började han tro på Herren, och han blev mycket häpen över den kraft som fanns i det som sagts om Gud.

Paulus predikar för judar i Antiochia i Pisidien

¹³ Därefter lämnade Paulus och de som reste tillsammans med honom Pafos med ett skepp och for till Perge i Turkiet. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.

¹⁴ Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan för att vara med om gudstjänsten.

¹⁵ Efter den vanliga läsningen ur Moseböckerna och ur profeterna sa de som ledde gudstjänsten: Bröder, om ni har någon förmaning att ge oss, så kom fram och gör det!

¹⁶ Då reste Paulus sig och gav tecken med handen till dem. Israelitiska män, började han, och alla andra här som fruktar Gud.

¹⁷ Israels Gud utvalde våra förfäder och visade dem sin välvilja i Egypten, då han på ett underbart sätt ledde dem ut ur deras slaveri.

¹⁸ Och han såg till dem i fyrtio år, när de vandrade runt i öknen.

^19-20 Sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav detta land i arv till Israel. I ungefär fyrahundrafemtio år lät han sedan en rad av domare härska över dem. Därefter kom profeten Samuel.

²¹ Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.

²² Men Gud avsatte honom och ersatte honom med David. Om honom sa Gud: 'David, Ishais son, är en man efter mitt eget hjärta. Han kommer att lyda mig.'

²³ Och det är en av kung Davids ättlingar, Jesus, som är den Israels frälsare som Gud har lovat oss!

²⁴ Men innan han kom predikade Johannes döparen att alla i Israel måste vända sig bort från sina synder och till Gud.

²⁵ När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: 'Jag är inte Messias. Men han kommer snart - och i jämförelse med honom är jag ingenting värd.'

²⁶ Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!

²⁷ Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.

²⁸ De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.

²⁹ När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

³⁰ Men Gud förde honom tillbaka till livet!

³¹ Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.

^32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'

³⁴ För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'

³⁵ I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'

³⁶ Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.

³⁷ Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.

³⁸ Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.

³⁹ Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.

⁴⁰ Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:

⁴¹ 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'

⁴² När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.

⁴³ Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.

Paulus börjar predika för andra än judar

⁴⁴ Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.

⁴⁵ Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.

⁴⁶ Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.

⁴⁷ För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'

⁴⁸ När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.

⁴⁹ På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.

⁵⁰ Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.

⁵¹ Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.

⁵² Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.