^6 (A) Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus mitt på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus från himlen omkring mig. ⁷ Jag föll till marken och hörde en röst som sade till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? ⁸ Jag frågade: Vem är du, Herre? Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. ⁹ De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten^[a] som talade till mig. ¹⁰ Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre? Herren sade till mig: Res dig och gå in till Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.

¹¹ Men efter strålglansen från ljuset kunde jag inte se, så mina följeslagare tog min hand och ledde mig så att jag kom till Damaskus. ^12 (B) En viss Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, ¹³ kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.^[b]

^14 (C) Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun. ¹⁵ Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. ^16 (D) Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

^17 (E) När jag sedan hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning. ¹⁸ Jag såg honom, och han sade till mig: Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. ¹⁹ Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. ^20 (F) Och när ditt vittne^[c] Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. ^21 (G) Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna."

Paulus hos befälhavaren

^22 (H) Så långt hade de lyssnat på honom, men nu ropade de högt: "Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!" ²³ De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.

²⁴ Befälhavaren beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp^[d], så att man fick veta varför de skrek så mot honom. ^25 (I) När de hade sträckt ut honom för piskan^[e], sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare^[f] som inte ens är dömd för något?"

²⁶ Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!" ²⁷ Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja." ²⁸ Befälhavaren sade: "Jag fick betala^[g] en stor summa pengar för det medborgarskapet." Paulus svarade: "Men jag är född med det^[h]." ²⁹ De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.

³⁰ Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

¹² När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, ¹³ fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare. ¹⁴ Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden^[a].

¹⁵ Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. ^16 (A) Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. ¹⁷ Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem ^18 (B) för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.

^19 (C) Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. ^20 (D) Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.

^21 (E) Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig. ^22 (F) Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: ^23 (G) att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."

^24 (H) När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett." ²⁵ Men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt. ^26 (I) Kungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt. ²⁷ Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror." ²⁸ Agrippa svarade Paulus: "Snart övertalar du väl mig att bli kristen!" ^29 (J) Paulus svarade: "Snart eller längre fram, inför Gud önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."

³⁰ Kungen reste sig nu tillsammans med ståthållaren och Berenike och de andra som satt där, ^31 (K) och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse." ^32 (L) Och Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."

^8 (A) Allra sist visade han sig också för mig^[a], som för ett ofullgånget foster.

^9 (B) Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. ^10 (C) Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. ¹¹ Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.

De dödas uppståndelse

^12 (D) Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. ^15 (E) Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. ¹⁶ För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. ¹⁸ Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. ¹⁹ Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

^20 (F) Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen^[b] av de insomnade. ^21 (G) Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. ²² Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. ^23 (H) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. ^24 (I) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

^25 (J) Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶ Som den sista fienden berövas döden sin makt, ^27 (K) för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.^{[c] 28 (L)} Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

²⁹ Vad uppnår annars de som döper sig för de döda^[d]? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? ^30 (M) Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? ^31 (N) Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder. ^32 (O) Om jag hade tänkt som människor i allmänhet^[e] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos^[f], vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.^{[g] 33} Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor^[h]. ^34 (P) Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.

Uppståndelsekroppen

³⁵ Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? ^36 (Q) Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. ³⁷ Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. ^38 (R) Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. ³⁹ Alla kroppar^[i] är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar. ⁴⁰ Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. ⁴¹ Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. ^43 (S) Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. ^45 (T) Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam^[j] blev en livgivande ande.^[k]

⁴⁶ Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. ^47 (U) Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. ^49 (V) Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

^50 (W) Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. ^51 (X) Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, ^52 (Y) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. ^53 (Z) Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. ⁵⁴ Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.^{[l] 55} Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?^{[m] 56 (AA)} Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. ^57 (AB) Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

⁵⁸ Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.