Add parallel Print Page Options

Sångernas sång av Salomo.

Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----

Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.

Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.

»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»

»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.

10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.

11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»

12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.

13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.

14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»

15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»

16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»

Sångernas sång, av Salomo.

Hon:[a]

Låt honom kyssa mig
    med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
    Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
    och de unga kvinnorna älskar dig.
Ta mig med dig!
    Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.

Vännerna:

Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.

Hon:

Med rätta älskar de dig!

Jag är mörk och skön,
    ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
    som Salomos[b] tältdukar.
Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
    Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
    och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
    Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
    Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
    vid dina vänners hjordar?

Vännerna:

Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
    så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
    vid herdarnas tält.

Han:

Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
    som spänts för faraos vagnar.
10 Dina vackra kinder är smyckade med hängen
    och din hals med ädelstenar.
11 Vi ska göra guldsmycken
    med silverkulor åt dig.

Hon:

12 När kungen ligger på sin säng[c],
    sprider min nardus sin doft.
13 Min älskade är som en doftpåse med myrra,
    som ligger mellan mina bröst.
14 Min älskade är för mig en bukett hennablommor
    från En-Gedis vingårdar,

Han:

15 Så vacker du är, min älskade,
    så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.

Hon:

16 Vad underbar du är, min älskade,
    så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.

Han:

17 Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
    och cypresser som tak.

Footnotes

  1. 1:2 Sången sjungs växelvis av bruden, brudgummen och deras vänner, men övergången är ibland oklar. Hon, han, vännerna finns inte i grundtexten utan är tillägg gjorda för att åtminstone ungefärligt markera vem som framträder.
  2. 1:5 Namnet kan ev. också tolkas som ett ortnamn Shalma och i så fall utgöra en parallell till Kedars tält (tält var ju ingenting Salomo var känd för).
  3. 1:12 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Möjligen: När kungen ligger till bords…