Add parallel Print Page Options

    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
oroa inte kärleken, väck den inte
    förrän den själv vill.

Vännerna:

Vem är det som kommer från öknen
    lutad mot sin älskade?

Hon:

Under äppelträdet väckte jag dig,
    där din mor blev havande med dig
    hon som gav dig livet födde dig där.
Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
    som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
    och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket.
Den brinner som eld,
    som en mäktig låga.

Read full chapter