Hebreerbrevet 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Prästernas uppgift i det första förbundet
9 I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.[a] 2 Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. 3 Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna[b], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,[c] och förbundstavlorna. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber[d], som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.
6 Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. 7 Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.
8 Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. 9 Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. 10 De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.
Jesus Kristus offrade sitt blod
11 Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. 12 En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,[e] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.
13 Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,[f] kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, 14 hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.
15 Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet.
16 Där ett testamente[g] finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död. 17 Testamentet gäller ju först efter hans död; det träder inte i kraft så länge han lever. 18 Därför kunde inte heller det första förbundet instiftas utan blod. 19 När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket, tog han blod från kalvar och getter, tillsammans med vatten, röd ull och isopstjälkar och stänkte det över lagboken och över allt folket. 20 Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.” 21 På samma sätt stänkte han blod på tältet och på alla föremål som skulle användas där.[h] 22 Ja, enligt lagen renas nästan allt med blod. Utan att blod utgjuts finns det ingen förlåtelse.
23 Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. 24 Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. 25 Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 26 Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.
27 Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. 28 Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda[i] dem som väntar på honom.
Footnotes
- 9:1 Se 2 Mos 25-31.
- 9:4 Manna var det bröd Israels folk åt i öknen. Jfr 2 Mos 16:32-33.
- 9:4 Jfr 4 Mos 17:8-10, enligt vilket Arons stav lades framför arken, inte inne i den. Möjligen kan dock I den (det) också här tänkas syfta på rummet och inte enbart arken.
- 9:5 Keruberna var ett slags änglar.
- 9:12 Jfr 3 Mos 16:14-15.
- 9:13 Jfr 4 Mos 19.
- 9:16 Grekiskan har samma ord för förbund och testamente.
- 9:21 Jfr 2 Mos 24:3-8.
- 9:28 Syftar på den slutgiltiga räddningen till Guds rike, dit Jesus kommer att hämta de sina.
Hebreerbrevet 9
Svenska 1917
9 Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.
2 Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det heliga».
3 Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas »det allraheligaste»,
4 med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.
5 Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala.
6 Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten,
7 men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder.
8 Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.
9 Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst,
10 utan allenast äro utvärtes stadgar -- de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning.
11 Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,
12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.
13 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,
14 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!
15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.
16 Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.
17 Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.
18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.
19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket
20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»
21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.
22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.
23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.
24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.
26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.
27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,
28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning. förbund.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.