Add parallel Print Page Options

Synen med de levande varelserna

1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.

I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.

Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,

men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.

Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.

Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.

De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.

10 Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

11 Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.

12 Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.

13 De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.

14 De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

15 Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.

16 Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.

17 Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.

18 Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.

19-21 När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.

22 Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.

23 Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.

24 När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.

25 När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.

26 Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.

27-28 Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.

Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff

(1:1—24:27)

Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet

I det trettionde året,[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.

Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.

Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall[b]. Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna[c]. Alla fyra hade ansikten och vingar.

Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. 10 Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. 11 Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. 12 Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden[d] gick, och de gick utan att vända sig. 13 Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.[e] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. 14 De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

15 Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. 16 Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. 17 De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. 18 Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.

19 När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. 20 De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. 21 När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.

22 Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. 23 Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. 24 Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. 25 En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.

26 Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. 27 Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. 28 Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.

Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.

Footnotes

  1. 1:1 Det är omdiskuterat varifrån dessa trettio år ska räknas, från Jojakins exil eller från profetens födelse. Det senare verkar dock troligt; Hesekiel var präst, och prästerna började sin tjänstgöring vid trettioårsåldern. Han fick sin profetkallelse i juli 593 f.Kr., och av allt att döma är det detta år som avses.
  2. 1:4 Det hebreiska ordets, som här översätts med glödande metall, betydelse är osäker. Andra tolkningar: vitt guld, ädelsten.
  3. 1:8 Eller …åt fyra håll.
  4. 1:12 Kan också syfta på Guds Ande, men i ljuset av v. 20, där varelsernas ande klart står omtalad är det troligare att det även här är frågan om deras ande. I Hesekiels bok står Anden/ande(n) ofta omtalad, och i många fall är det svårt att se om ordet syftar på Guds Ande eller någon annans; samma hebreiska ord används också om vind.
  5. 1:13 Eller: Mellan varelserna var något som liknade…. Grundtexten är svårtolkad.