Herrens svärd

21 Herrens ord kom till mig:

”Människobarn, vänd ditt an­sikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och ska dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig. Eftersom jag ska utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, ska mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr. Alla ska veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka igen. Men du, män­niskobarn, ska sucka så att dina höfter brister. Under bitter smärta ska du sucka inför deras ögon.

(A) När de frågar dig: Varför suckar du?, ska du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan ska förfäras och alla händer sjunka ner. Alla ska tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud.”

Herrens ord kom till mig: ”Män­niskobarn, profetera och säg: Så säger Herren. Säg:

Ett svärd, ett svärd har slipats
    och rengjorts.
10 (B) Det har slipats för att slakta.
    Det har rengjorts för att blixtra.
        Eller ska vi glädja oss?
    Min sons spira[a] föraktar allt
        som är av trä.
11 Han har lämnat det till polering,
        till att gripas med handen.
    Svärdet har slipats,
        det har rengjorts
    för att sättas i en dråpares hand.

12 (C) Ropa och jämra dig,
        du människobarn,
    för det drabbar mitt folk,
        det drabbar alla Israels furstar.
    Tillsammans med mitt folk
        offras de åt svärdet,
    slå dig därför för ditt bröst.
13 Se, prövning kommer,
    och vem drabbas
        om inte den föraktande spiran?[b]
    Den ska inte bestå,
        säger Herren Gud.

14 (D) Men du människobarn,
    profetera och slå ihop
        dina händer.
    Låt svärdet slå två gånger, ja, tre,
        ett svärd som dödar.
    Det är ett svärd
        som fäller den störste,
    som angriper dem från alla håll.
15 För att deras hjärtan
    ska smälta av ångest
        och många falla,
    sätter jag i deras portar
        svärdet som hugger ner.
    O, det är gjort för att
        flamma som en blixt,
    det är draget för att slakta!
16 Hugg med all kraft åt höger,
        måtta åt vänster,
    vart än din egg är bestämd.
17 (E) Också jag ska slå ihop mina händer
        och släcka min vrede.
    Jag, Herren, har talat.”

Den babyloniske kungens svärd

18 Herrens ord kom till mig: 19 ”Männi­skobarn, märk ut åt dig två vägar där den babyloniske kungens svärd kan gå fram. Låt båda gå ut från ett och samma land[c]. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar. 20 Märk ut den väg där svärdet ska gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.

21 För Babels kung står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. 22 I sin högra hand får han då lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till stridsrop, höja sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. 23 Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han ska påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.

24 Därför säger Herren Gud så: Efter­som ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför ska ni komma att gripas med våld.

25 Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel[d], din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns. 26 Så säger Herren Gud: Ta av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Inget ska förbli som det är. Det som är lågt ska upphöjas, och det som är högt ska förödmjukas. 27 (F) Ruin, ruin, jag ska göra det till en ruin. Det ska inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör[e] kommer. Honom ska jag ge det.

Svärdet mot Ammons folk

28 (G) Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och om deras hånfulla ord:

Ett svärd, ett svärd är draget,
        slipat för att slakta,
    för att förgöra, för att blixtra.
29 De har sett
    falska profetsyner om dig,
        de har spått lögner om dig,
    men du ska sättas
        på de slagnas halsar,
    på ogudaktiga vilkas dag
        har kommit,
    tiden då missgärningen
        har nått sin gräns.
30 Stick svärdet i skidan igen.
    På den plats där du skapats,
        i det land du härstammar från
            ska jag döma dig.
31 Jag ska ösa min vrede över dig
        och blåsa min harms eld mot dig.
    Jag ska överlämna dig
        åt vilda människor
    som är mästare på att fördärva.

32 Du ska bli till mat åt elden,

        ditt blod ska flyta i landet.
    Ingen ska mer tänka på dig,
        för jag, Herren, har talat.”

Footnotes

  1. 21:10 Min sons spira   Annan översättning: ”Kungen över Guds folk”.
  2. 21:13 den föraktande spiran   Grundtexten i denna vers är svårtolkad.
  3. 21:19 ett och samma land   Troligen Damaskus, där vägar går sydväst mot Israel och söderut mot Rabba, nuvarande Amman, som också hade deltagit i upproret mot Babel (jfr Jer 27:3).
  4. 21:25 furste över Israel   Sidkia, som bröt sin trohetsed till Nebukadnessar och avsattes (2 Krön 36:13).
  5. 21:27 han som det rätteligen tillhör   Messias, den rätte konungen. Jfr 1 Mos 49:10.

Kommande anfall

21 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, vänd dig mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. Säg till Israels land: Så säger Herren: ’Jag är emot dig. Jag ska dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. Då jag ska utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig, ska mitt svärd dras ut ur skidan mot allt levande från söder till norr. Alla ska då inse att jag, Herren, har dragit mitt svärd ur skidan, och det ska inte återvända.’

Därför ska du, människa, klaga. Klaga bittert, av förtvivlan inför dem! När de frågar dig varför du klagar, ska du svara: ’På grund av de nyheter som kommer. Alla ska drabbas av ångest och stå där handfallna. Alla ska bli modlösa, och det ska rinna längs allas ben[a]. Det ska komma och är redan på väg, säger Herren, Herren.’ ”

Herrens ord kom till mig: ”Du människa, profetera och säg:

’Ett svärd har slipats och polerats,
10     slipats för slakt,
polerats för att blixtra.

Ska vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt av trä.[b]

11 Svärdet är lämnat att poleras,
    att gripas med handen.
Svärdet har slipats och polerats,
    gjorts i ordning för en dråpares hand.
12 Ropa och jämra dig, du människa,
    för det drabbar mitt folk
och alla Israels furstar.
    Tillsammans med mitt folk
kastas de åt svärdet.
    Slå dig därför för ditt bröst.[c]

13 Prövningen ska nämligen komma. Vad är det som kommer att drabbas, om inte den föraktande spiran?[d] säger Herren, Herren.’

14 Profetera, människa,
    slå ihop dina händer!
Svärdet ska slå två, ja, tre gånger
    för en dråpares svärd är det,
ett svärd för en massaker
    runt omkring dem,
15 så att deras hjärtan smälter av ångest
    och många faller.
Mot alla deras portar
    har jag satt en dråpares svärd.
Ve! Det är gjort för att blixtra
    och draget för att slakta.
16 Slå skarpt åt höger och slå åt vänster,
    ja, vart än din egg riktar sig!
17 Också jag ska slå ihop mina händer
    och stilla min vrede.
Jag, Herren, har talat.”

18 Herrens ord kom till mig: 19 ”Du människa, märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa, och som båda utgår från samma land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet till staden,[e] 20 och märk ut den väg som svärdet ska gå mot Rabba i ammoniternas land och mot Juda och det befästa Jerusalem. 21 För kungen av Babylonien står vid vägskälet av de två vägarna för att bli spådd. Han kastar lott med pilar, rådfrågar sina avgudar och skådar i lever. 22 I hans högra hand finns orakelsvaret: Jerusalem. Där ska han sätta upp murbräckor, ge befallning om slakt och höja krigsrop, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsramp. 23 Men det tycks vara ett falskt tecken för dem som svurit eder.[f] Men han ska påminna dem om deras skuld och ta dem till fånga.

24 Därför säger Herren, Herren: ’Eftersom er skuld ständigt gör sig påmind genom ert uppenbara uppror och era synder visar sig i allt vad ni gör, ska ni på grund av detta tas till fånga.

25 Du vanvördige och gudlöse furste över Israel, din tid är nu ute, det är dags för ditt straff! 26 Så säger Herren, Herren: Ta av dig turbanen och kungakronan! Det ska inte förbli som det varit. Upphöj den förnedrade och förnedra den upphöjde! 27 Allt ska jag lägga i ruiner, ja allt kommer att ligga i spillror. Men det ska inte ske förrän han kommer som jag har gett rätten att döma.’

28 Du människa, profetera och säg: Så säger Herren, Herren om ammoniterna och deras hån:
    ’Ett svärd, ett svärd är draget för att slakta,
polerat för att förtära och flamma som blixten.[g]
29     Man har sett falska syner om dig och spått lögner om dig,
att du ska sättas på de slagnas nacke, på de gudlösas,
    vilkas tid nu är ute och vilkas tid för straff är inne.

30 Stick tillbaka svärdet i skidan!
    På den plats där du skapades
och i det land som du härstammar ifrån ska jag döma dig.
31     Jag ska tömma ut min vrede över dig
och blåsa på min vredes glöd.
    Jag ska överlämna dig åt brutala män,
som är mästare i att fördärva.
32     Du är veden till elden, och ditt blod ska utgjutas i landet.
Ingen ska mer komma ihåg dig.
    Jag, Herren, har talat.’ ”

Footnotes

  1. 21:7 Ordagrant: …allas knän ska bli som vatten. Se not till 7:17.
  2. 21:10 Grundtextens innebörd av versens senare hälft är osäker. Möjligen vill Hesekiel med föraktet mot allt av trä säga att löftena till David inte är någon garanti för att folket skulle slippa en främmande invasion.
  3. 21:12 Ett tecken på sorg och bedrövelse.
  4. 21:13 Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 21:19-20 Grundtexten är svårtolkad och översättningen därför osäker.
  6. 21:23 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 21:28-32 Grundtextens innebörd är oklar.