Hesekiel 24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Liknelsen om grytan
24 Den tionde dagen i tionde månaden i det nionde året kom ännu ett budskap till mig från Herren:
2 Du människa, anteckna detta datum, för i dag har kungen i Babylon anfallit Jerusalem.
3 Berätta nu denna liknelse för rebellerna i Israel! Tala om för dem vad Herren säger! Sätt en gryta över elden och koka upp vatten i den!
4 Fyll den med de bästa köttbitar du kan finna, bitar från lår och bog och de bästa märgbenen.
5 Använd bara de bästa fåren i hjorden och lägg rikligt med bränsle på elden under grytan. Koka köttet väl!
6 Herren Gud säger: Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Du är en gryta, full av rost och ondska. Ta därför upp köttstyckena bit för bit, i den ordning de kommer, för inget är bättre än ett annat.
7 Stadens ondska är uppenbar för alla. Hon dödar helt fräckt och lämnar kvar blod synligt på klipporna, så alla kan se det, men inte på marken där dammet snart skulle övertäcka det.
8 Jag har låtit det vara kvar för att påminna mig om henne och väcka upp min vrede och min hämnd.
9 Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Jag ska lägga mer bränsle under grytan.
10 Lägg på mer ved, så att elden brinner kraftigare och grytan kokar ordentligt. Koka köttet väl, töm sedan grytan och bränn benen!
11 Sätt sedan den tomma grytan på elden, så att kopparen glöder och rost och orenhet bränns bort!
12 Men inget händer! Alltsammans blir kvar, trots att elden är så het.
13 Rosten är ditt orena begär att tillbe avgudar. Därför att jag nu ville rena dig och du vägrade, får du förbli oren, tills min vrede har fullbordat all olycka som ska komma över dig.
14 Jag, Herren, har sagt detta. Det kommer att ske. Jag ska göra det.
15 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
16 Du människa, jag kommer att ta ifrån dig din älskade hustru. Plötsligt kommer hon att dö. Men du får inte visa någon sorg. Gråt inte! Du får inte fälla en enda tår.
17 Sörj bara tyst för dig själv. Låt det inte bli någon dödsklagan över henne. Behåll både huvudbonad och skor på, dölj inte ditt ansikte och ät inte den särskilda mat som sörjande brukar äta.
18 Jag sa detta till folket på morgonen, och på kvällen var min hustru död. Följande morgon gjorde jag allt som Herren hade sagt till mig.
19 Då sa folket: Vad betyder allt det här? Vad är det du försöker säga oss?
20-21 Jag svarade: Herren har bett mig säga detta till er: Jag kommer att förstöra mitt sköna och vackra tempel, er stolthet. Era söner och döttrar i Judeen kommer att dödas av svärd.
22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att sörja så någon ser det, och inte heller trösta er med att äta den mat som goda vänner bär till er.
23 Ni ska behålla huvudbonaderna på era huvuden och skorna på era fötter, och ni kommer inte att sörja eller gråta. Men inför varandra ska ni sörja över era synder och över allt ont ni gjort.
24 Hesekiel är ett exempel för er, säger Herren Gud. Ni ska göra som han har gjort. Och när den stunden kommer, då ska ni förstå att jag är Herren.
25 Du människa, den dag jag slutligen tagit ifrån dem som bor i Jerusalem deras hjärtans glädje och deras ära och härlighet - deras hustrur, söner och döttrar -
26 då ska en flykting från Jerusalem börja sin färd till Babylon för att tala om för dig vad som har hänt.
27 Den dag han kommer fram ska din röst plötsligt komma tillbaka till dig, så att du kan tala med honom, och du ska bli ett tecken för dessa människor så att de förstår att jag är Herren.
Hesekiel 24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om grytan
24 I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3 Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:
Sätt på en gryta, sätt på den
och häll vatten i den!
4 Lägg i den köttbitar,
de bästa köttbitarna
från lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5 Ta de bästa i fårhjorden
och lägg ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka
och benen koka med.
6 Så säger Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden,
en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
utan att kasta lott om dem.
7 Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
8 För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.
9 Så säger därför Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden!
Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10 Lägg på mer ved, tänd upp eld,
låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11 Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
och orenhet och rost bränns bort.
12 Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.
13 Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.
14 Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17 Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd[b].”
18 Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19 Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”
20 Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21 Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23 Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24 Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’
25 Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26 då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27 Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.