Hesekiel 47
Svenska 1917
47 Därefter förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster; och vattnet flöt ned under husets södra sidovägg, söder om altaret.
2 Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkring på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan.
3 Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke mot öster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna.
4 Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp till länderna.
5 Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man måste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.
6 Och han sade till mig: »Nu har du ju sett det, du människobarn?» Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand.
7 Och när han hade fört mig dit tillbaka, fick jag se träd i stor myckenhet stå på strömmens strand, på båda sidor.
8 Och han sade till mig: »Detta vatten rinner fram mot Östra kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så bliver vattnet där sunt.
9 Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.
10 Och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglaim, och såsom ett enda fiskeläge skall den sträckan vara. Där skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles såsom i Stora havet.
11 Men gölar och dammar där skola icke bliva sunda, utan skola tjäna till saltberedning.
12 Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skola tjäna till föda och deras löv till läkedom.»
13 Så säger Herren, HERREN: Dessa äro de gränser efter vilka I skolen utskifta landet såsom arvedel åt Israels tolv stammar (varvid Josef får mer än en lott).
14 I skolen få det till arvedel, den ene såväl som den andre, därför att jag med upplyft hand har lovat att giva det åt edra fader; så skall nu detta land tillfalla eder såsom arvsegendom.
15 Detta skall vara landets gräns på norra sidan: från Stora havet längs Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Sedad,
16 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat områden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans område.
17 Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus' område och vidare allt längre norrut och upp mot Hamats område. Detta är norra sidan.
18 Och på östra sidan skall gränsen begynna mellan Hauran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan; från nordgränsen nedåt, utmed Östra havet, skolen I mäta ut den. Detta är östra sidan.
19 Och på sydsidan, söderut, skall gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kades, till bäcken, fram till Stora havet. Detta är sydsidan, söderut.
20 Och på västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.
21 Och I skolen utskifta detta land åt eder efter Israels stammar.
22 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel åt eder själva och åt främlingarna som bo ibland eder och hava fött barn ibland eder. Ty de skola av eder hållas lika med infödda israeliter; de skola tillfalla eder såsom en arvedel bland Israels stammar.
23 I den stam där främlingen bor, där skolen I giva honom hans arvedel, säger Herren, HERREN.
Hesekiel 47
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tempelkällan
47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg att vatten flöt fram under templets tröskel österut; templets framsida vette åt öster. Vattnet strömmade ner under templets högra sida, söder om altaret. 2 Sedan förde han mig ut genom den norra porten och ledde mig runt på utsidan till den östra porten. Där flödade vattnet fram från den södra sidan. 3 Mannen gick sedan österut, med ett mätsnöre i sin hand, och mätte upp 500 meter. Han ledde mig genom vattnet, som nådde upp till fotknölarna. 4 Han mätte upp ytterligare 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nådde mig till knäna. Åter mätte han upp 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 5 Han mätte upp ytterligare 500 meter, och nu var där en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod som ingen kunde vada över.
6 Han sa till mig: ”Ser du, människa?” Sedan ledde han mig tillbaka till flodstranden. 7 När jag kom tillbaka såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden. 8 Han sa till mig: ”Detta vatten flyter mot den östra regionen, strömmar ner i Jordandalen och når sedan havet. När det sedan står stilla i havet blir vattnet friskt. 9 Det ska vimla av levande varelser där floden rinner ut. Där ska finnas rikligt med fisk, för detta vatten flyter där och gör vattnet friskt. Allting lever där denna flod rinner ut. 10 Fiskare ska stå utmed stränderna; från En-Gedi till En Eglajim ska det finnas platser där nät ligger på tork. Det ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet. 11 Men sump- och träskmarker kommer inte att bli friska, de ska lämnas för utvinning av salt. 12 Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig vissna, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt ska vara till föda och löven till läkedom.”
Israels gränser
13 Så säger Herren, Herren: ”Det här är de gränser som ni ska följa när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar, med två andelar åt Josef. 14 I övrigt ska ni dela landet lika mellan dem, för jag har med upplyft hand svurit att ge det till era förfäder, och nu ska det bli er arvedel.
15 Detta ska vara landets gräns:
Gränsen i norr ska sträcka sig från Medelhavet mot Hetlon och sedan vidare genom Levo-Hamat till Sedad, 16 Berota och Sivrajim, som ligger på gränsen mellan Damaskus och Hamat, och slutligen till Hasar Hatikon på gränsen till Hauran. 17 Gränsen sträcker sig alltså från havet till Hasar Enon vid Damaskus norra gräns och med Hamat längre upp i norr. Detta är gränsen i norr.
18 Den östra gränsen börjar mellan Hauran och Damaskus, går längs Jordan mellan Gilead och Israels land, fram till Östra havet, ända till Tamar[a]. Detta är gränsen i öster.
19 Den södra gränsen går från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden[b] till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder.
20 I väster utgör Medelhavet gränsen, upp till en punkt mitt emot Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.
21 Ni ska dela detta land mellan er, allt efter Israels stammar. 22 Ni ska dela ut det genom lottkastning som arvedel åt er själva och åt de främlingar som bor och har fött barn bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och de ska tillsammans med er få en arvedel bland Israels stammar. 23 Ni ska ge främlingen hans arvedel hos den stam där han bor, säger Herren, Herren.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.