28 När dina sjömän höjer sorgerop

    bävar kustländerna.

29 Alla som ror med åror

        lämnar sina skepp.
    Sjömän och alla som far
        på havet stannar i land.

30 (A) De ropar högt över dig

        och klagar bittert,
    de strör stoft på sina huvuden
        och rullar sig i aska.

31 (B) De rakar sig skalliga för din skull

        och klär sig i säcktyg,
    de gråter över dig i bitter sorg,
        under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp
    en sorgesång över dig,
        klagande sjunger de om dig:

Vem är som Tyrus,

        som bringats till tystnad
            mitt ute i havet?

33 När dina handelsvaror

    sattes i land från havet
        mättade du många folk.
    Med din mängd av gods
            och bytesvaror
        gjorde du jordens kungar rika.

34 Men nu, när du förlist

            och försvunnit från havet
        ner i vattnets djup,
    har dina bytesvaror
        och allt ditt manskap
            sjunkit med dig.
35 (C) Kustländernas alla invånare
    häpnar över dig,
        deras kungar står rysande
    med förfäran i sina ansikten.

36 (D) Köpmännen ute bland folken

        visslar hånfullt åt dig.
    Du har fått ett fasansfullt slut,
        du ska inte mer finnas till.”

Read full chapter