Dom över Edom

35 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg^[a] och profetera mot det. ³ Säg till det: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag ska räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark. ⁴ Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska bli öde, och du ska inse att jag är Herren.

^5 (B) Eftersom du alltid har hatat Is­raels barn och gett dem åt svärdet under deras ofärds tid^[b], när missgärningen hade nått sin gräns, ^6 (C) därför, så sant jag lever, säger Herren Gud, ska jag förvandla dig till blod, och blod ska förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, ska blod förfölja dig. ⁷ Jag ska göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag ska utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka. ⁸ Jag ska fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar ska män falla för svärd. ⁹ Jag ska göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer ska inte mer vara bebodda. Då ska ni inse att jag är Herren.

^10 (D) Du sade: ’De båda folken och de båda länderna ska bli mina, vi ska ta dem i besittning’ – detta fastän Herren bodde där. ¹¹ Därför, så sant jag lever, säger Herren Gud, ska jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag ska göra mig känd bland dem när jag dömer dig. ^12 (E) Du ska inse att jag är Herren. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg när du sagt: ’Det är en ödemark! Vi har fått dem, vi ska sluka dem!’ ¹³ Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.

¹⁴ Så säger Herren Gud: Medan hela jorden gläder sig ska jag göra dig till en ödemark. ¹⁵ Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, ska jag göra på samma sätt med dig. Du ska bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då ska de inse att jag är Herren.